Western Fair i Stjärnfors

16-08-13

Sedan några år tillbaka har det varit en vilda västern-marknad vid Stjärnfors café & camping och så även i år. Tyvärr var det inte så många som ställde upp, så det blev inte så mycket att pröva på för besökarna. Gunilla Carlberg berättade att hon bjudit in många till detta tillfälle, men att de flesta uteblivit.

Nora Bågskyttelubb ställde i alla fall upp och lät besökarna pröva på att skjuta på pricktavla. Tre pilar ingick och Mikael Gustavsson och Mattias Andersson instruerade och visade hur man ska hålla och avfyra.

Daniel Svanström har skjutit tidigare, men det var flera år sedan. Ändå lyckades han riktigt bra.

25 poäng tyckte de var ett mer än godkänt resultat.

Inte riktigt lika bra gick det för Daniels farfar, Kopparbergarns Björn Öringbäck, men han träffade i alla fall tavlan och fick åtminstone två femmor.

Hos Gunilla Carlberg kunde man få kasta lasso. Det är hon som kallas ”Hon med lassot” eller ”Hon i hatten” berättade hon. Hon instruerade både hur man ska kasta rakt och med rotation på lasson och här var det faktiskt riktigt nära.

Lasson hamnade nästan över tjurens hals.

Gunilla, som varit intresserad av både indianer och trappers i säkert 50 år, visade kläder och tillbehör både egentillverkat och fabrikssytt. Hon hade också hållare för pilar och båge, men just nu satt ingen båge i sin behållare.

– Skinn syr man alltid för hand, berättade hon och visade på byxor och skjortor hon sytt. Den här klänningen, fortsatte hon, är en vardagsklänning. I den kunde indiankvinnorna skrapa skinn eller arbeta med andra dagliga sysslor. På bilder och i TV ser man dem nästan alltid i högtidskläder med smycken och annat på.

Gunilla visade också en väska, som kunde användas som handväska, där kvinnorna bar med sig småsaker de behövde. Den heter parfleche och gjordes av råhud, dvs skinn som skrapats och torkats utsträckt på marken eller i en träställning. Köttrester och hår skrapades noga av och sedan syddes den med geometriska mönster.

Det här röret gjort av skinn användes också till att ha med sig saker i. För att skydda fjäderskruden, kunde man stoppa in den i behållaren.

En sån här liten kniv hade indiankvinnorna stor nytta av också och kunde bäras som halsband. Gunilla hade också en björnklo i ett band prytt med indianpärlor runt halsen.

Hon visade också en chemise, en indianblus som också användes som nattskjorta. Den var sydd i ren bomull med en liten spets på ärmen.

En mycket god vän till Gunilla, Lasse Polbäck, fanns också med på västerndagen. Han säljer indiansmycken av allehanda slag och

Kopparbergarns medarbetare köpte ett armband i skinn.
– Jag har varit intresserad av indian- och västernliv sedan barndomen, berättade han, men riktigt aktiv har jag varit de senaste 20 åren.

Till slut är det väl dags att presentera sheriffen Börje Lundqvist. Han har varit västerntokig sedan 50-talet och har varit i USA nio gånger och skjutit säkert 75000 skott med pistol. De han hade på sig i Stjärnfors var inga riktiga skjutvapen, men i klubben Black River Rangers är han med och skjuttränar.

Trots utebliven salut och ponnyridning mm, var det liv och rörelse på planen vid Stjärnfors café & camping och med fint väder ock glada människor blir det alltid en trevlig stund.

Text och foto: Inger Aftonljus