Volontärer på resa

2016-10-08

Ljusnarsbergs församling har bjudit sina volontärer och kyrkvärdar på den årliga uppmuntransresan. Det är ett sätt för församlingen att tacka dem som ideellt ställer upp för att bredda församlingens utbud av aktiviteter med t.ex. stickgrupp, soppkokning och intregrationsverksamhet.
Tidig morgon med härlig höstsol samlades ett 20-tal personer för att stiga ombord på en bekväm buss för färd mot öster.
Första stoppet blev i Norberg där förmiddagskaffe intogs på Café Kakan. Ett trevligt ställe med serviceinriktad personal.

Nästa stopp, efter en mycket kort resa, blev Spännarhyttan. Där byggde ASEA en masugn på 1970-talet. Tyvärr blev det ingen lyckad affär så den stängdes och fick förfalla.

Nu har de kvarvarande murade väggarna blivit en plats för laglig grafittimålning. Både enskilda och grupper tar sig dit för att få utöva sin konst. Kopparbergarn talade med en man som just skulle börja måla och dessutom dokumentera sitt arbete.
Vi fick en kort lektion hur han gick tillväga. Han börjar med att välja ut en plats där inte föregående målning är i gott skick. En stor mängd färgburkar med olika breda munstycken fanns till hands och mönstret bestämdes.

Det var stora variationer på målningarna. Många riktiga konstverk medan andra var lite enklare men färgprakten var stor.

Så var det åter dags att inta bussen och nu följde en fin resa genom Västmanland i vacker höstskrud. Färgerna avbröts för en kort stund när vi passerade norra delen av den stora skogsbranden som inträffade för tre år sedan.
Målet var Sala.

På Måns Ols restaurang intog vi en mycket god lunch i vacker miljö.

Nu var vi beredda för dagens verkliga höjdpunkt Östanbäck Kloster. Berömt för sin ljusfabrik. Vi hade bokat en guidning i klostret.

Besöket började i dess kyrka som invigdes 2015. En mycket vacker byggnad inspirerad av norska stavkyrkor. Kyrkorummet var byggd av lutbehandlad gran och var mycket ljus och varm.

Kyrkans torn var av glas och släppte in ljus uppifrån.

Efter att vi sjungit ”Härlig är jorden” berättade Fader Nils Olov om kyrkan och dess symboler i inredningen. Han var en mycket god berättare och hans berättelse berörde. Mycket av inredning hade klostrets bröder själva designat och tillverkat.

Altaret var tillverkat av en man som bara har en arm.

Fader Nils Olov tog sedan oss med in i klostret.

Först besökte vi den gamla kyrksalen och fortsatte sedan till matsalen.

Med humor och värme berättade Fader Nils Olov om den vackra ljuskronan i taket. Han hade sett en annons där man skänkte 400 kg hästskosöm. Han ringde och det var ingen som nappat på annonsen så det bestämdes att en Fader skulle åka dit och hämta fyndet. När man kom fram hade ytterligare 40 kg hittats vilket det bara var att ta med. En av bröderna tillverkade några mycket annorlunda och vackra taklampor.

Ett besök i trädgården gjordes även om det inte var mycket kvar av sommarens odlingar.

Besöket avslutades med att Fader Hans öppnade ljusbutiken för oss. Därinne fanns mängder av vackra ljus och andra lokalt tillverkade varor bl.a. tvålar, salvor och honung.
Så tackade vi Fader Nils Olov och Fader Hans för ett mycket trevligt och lärorikt beök och åkte mot Kopparberg igen. Färden hem gick via Ängelsberg och passerade därmed genom det brända skogsområdet och stämde våra sinnen till eftertanke inför katastofen.
Väl hemma i Kopparberg var vi överens om att vi hade haft en fin och lärorik utflykt.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell