Vernissage på Blå Soffan med stora tryck

18-11-09

Det har varit hög verksamhet i en lokal i ABF under hösten. En grupp ivriga skapare har varit verksamma med linoleumtryck på linnetyg och den här torsdagseftermiddagen kunde man se resultatet från två av dessa. Minna Roselli och Åsa Hedberg har hängt upp sina alster på Blå Soffan och det är verkligen stora konstverk. Först trycker man figurerna i vitt och sedan målar man på dem och då blir det klara fina färger. Det är upprepning som gäller.

Vi kommer lite sent, så det mesta av utställningsdagen är över, men vi träffar de båda utställarna och Konstföreningens ordförande Monika Käller. 

Även Ronny och Rosalba är där. De två har inget eget med på utställningen, men de har varit med i kursen på ABF.

– Vi fick pengar från Olof Palmes Minnesfond, berättar Minna. Pengarna räckte till tyg och färg och annat vi behövde för kursen och vi har träffats på måndagarna och gjort våra tryck. 

Minna har gjort tryck också tidigare, hon har faktiskt hållit på i 50 år med textil, men nu har hon alltså gjort det tillsammans med andra. Mönstren är enkla och raffinerade. Minnas granar är speciella och hon har också använt små föremål som inspiration till sina bilder. Bakgrunderna är batikinspirerade i sina färger och så har hon fört på figurer i svart tryck på dessa. 

– Hur ska man använda dem? undrar vi och Minna skrattar och berättar, att en duk har fått bli påslakan hemma. 

– Jag sover under Kristusbilden, säger hon. 

Ett annat tycker vi kan användas som sänggavel. Inspirerande verkligen!

– Jag är bara amatör, fortsätter Minna. Den riktiga konstnären här är Åsa. Och Åsa har en lång historia som konstnär. 

Hon kommer ursprungligen från Kiruna, men flyttade med sin familj till Stockholm som 9-åring och har också bott och utbildat sig i Holland en tid. Nu bor hon i Hörken och trivs väldigt bra där. Hon har haft många utställningar och arbetar både med olja, akvarell och foto.

Åsa har också andra aktiviteter förutom att vara med i Konstföreningen. Hon arbetar med barn genom Junis och berättade, att skolbibliotekarien ser till, att det är blandade grupper, så att asylbarnen får träffa många andra. Innan hon blev pensionär, jobbade hon också med barn på förskolan.

Ett av Åsas alster är en klänning, som hon kallar ”Festblåsa med Torils vildrenkrona”. Den har en ljusslinga fäst kring halsöppningen och Åsa berättar, att hon lärt sig tekniken av sin dotter. 

– Hon gick en kurs i teknik och blev teknikpedagog, säger Åsa. Sen har hon lärt mig att göra sådana saker. 

Minna blir ivrig och spär på. Ögonen lyser.

– Hon gör sånt med barnen också fortsätter hon. Det blir leksaker, små robotar som blinkar och gungar och vickar hit och dit. 

Åsa bara ler, men man märker att hon är förtjust och att hon har barnasinnet kvar.

Vi undrar lite över det där med speglande mönster i Åsas bilder. Hon funderar en stund och svarar sedan, att hon inte vet, varför det blir så. Det bara kommer.  Hon har speglande ansikten och fjärilar och andra krumelurer. Ett av verken, ”Grå ögon”, är ett självporträtt och även här finns Åsa både råttvänd och uppochner.

Vi undrar förstås hur hon har tänkt sig, att man ska presentera hennes konst. Det vet hon inte, men när vi föreslår, att en del kan användas till dukar och vepor, håller hon med. 

– Jag har aldrig tänkt mig, att göra bruksföremål, säger hon. Men visst kan de användas så.

Plötsligt släcks ljuset medan vi står där, och alla intryck förändras, för bakom tygerna finns belysning som ger konstverken en helt ny dimension. Minnas par med paraply, som först visat figurerna i ett gult skimmer med regnblått omkring sig, kommer plötsligt vandrande. som om de gick i skenet av gatlyktor.

Empowerment heter utställningen och den går att se fram till den 27:e november.

Text: Inger Aftonljus
Foto: Björn Öringbäck