Vandring på Mördarheden

2025-11-02

Gråväder och någon regndroppe när några av Naturstudieklubbens medlemmar samlades vid återvinningen för att vandra på Mördarheden.

Innan vi åkte blev det en eloge till Ställdalsborna som håller så fint runt containrarna.

Vandringen började på en liten ”väg” där även jag och rullatorn kunde följa med.

Trots att oktober bara hade några dagar kvar fanns det mycket att titta på efter vägen.

Här blommar klockljungen.

Det märktes på Nittälven att det regnat mycket den sista tiden. Vattenståndet var högt och bruset hördes långt.

När vi kom fram till stugan tog ”vägen” slut och nu gick vandringen på en fin stig.

Vid minnesstenen stannade vi till en stund för att begrunda mordet som skett där. Det finns många beskrivningar varför det skedde. Kanske avundsjuka på en fin väst, en fin klocka eller bara något så viktigt som pengar. En man från Hällefors dömdes för mordet.

Vandring gick vidare. Hänglaven draperade de gamla granarna.

Tillsammans med gråvädret skapades Halloweenstämning.

Intill stigen ligger ännu ett minne från förr. En rund upphöjd cirkel visar att det stått en mila där.

Mossa på nedfallna kvistar satte färg på den bruna och gråa marken som hör hösten till. Lingonriset behåller sin gröna färg under vintern.

Sista biten upp mot ladan var mycket blöt men fortfarande fungerade spängerna. En del uppsågade vindfällen öppnade upp stigen. Väl framme vid slutmålet blev det fikapaus. Grillplatsen finns inte kvar. Den hade tidens tand ätit upp.

Dörren till ladan öppnas lätt så där gick det bra att gå in och vila benen en stund. Varm dryck med tilltugg hör till sådana här platser.

Även hunden Prins tyckte att platsen passade bra till fika. Matte Maritta hade tänkt på det.

Innan vandringen gick åter mot bilarna tog man en stund för att se sig runt.

För ett par år sedan drog en tromb fram här. Många stora granar hade fallit i direkt anslutning till ladan. Men som tur var inte skadat den.

När pausen var över var det dags att lämna ladan och myren som ännu är öppen. Vandrarna hade två val för att nå bilarna. Den ena var att gå tillbaka samma väg. Leden går förbi ladan och upp i naturreservatets vänstra sida. Då kommer man in i en mycket kuperad terräng. Inte så lätt att gå då höstens multna löv lätt kan ge fart under fötterna som man inte kan kontrollera.

Så det blev att gå samma väg tillbaka. Det blir en ny upplevelse då man ser från ett annat håll. Rester av kantareller, fina trattisar och på ett ställe klubbsvamp visar att det fortfarande händer saker i naturen.

Vandrarna var eniga om att de fått en fin upplevelse. Lätt dimma, nästan helt vindstilla och miljön med gamla granar inlindade i hänglav gav avkoppling. Med Nittälvens livliga ljud tar de farväl av Mördarheden för den här gången.

Det här är ett lite annorlunda reportage. Vi är tre stycken som hjälpts åt. Maritta Karlsson har berättat, Erik Karlsson har fotat och jag har satt ihop det.

Text: Thyra Lundell