Utsiktslöst vandrande? Nej!

2026-05-14

Text för icke svenskläsande. Read this, please.
Den 21 juli 1969 var det en herre som tog ett minnesvärt kliv. Inte här utan långt borta.

Man får inte ge upp när man skall upp. Men många steg blir det.

Han var på månen och jag var högst upp i utsiktstornet på Klockarbacken. Han såg jorden och jag såg solens strålar. Jag såg den storslagna utsikten mot sjöar, nyutslagen grönska och Ljusnaren mellan träden. Våren gör sitt intåg i skogen.

Först upp och sedan ner i spiraltrappan plus själva trappstegens steg. 89 steg gånger 2. 5½ varv högersväng upp och lika många varv vänstergång ned.
Hur högt är tornet? Det går 6 trappsteg per höjdmeter, då blir det 89 delat med 6 är lika med nästan 15 meter. Trodde det var högre, jag börjar kanske bli höjdrädd.

En liten detalj? Nej, två stora. En rak och en krökt räl i ett hållbart bygge från förr. För mer än 100 år sedan restes allt utan hjälp av de stora kranar som behövs numera.

En del av Kopparberg skymtar mellan barren. Några träd har växt upp ordentligt de senaste åren. Det är god jordmån i skogen.

En liten önskan på tre språk.
Klockan går och då får apostlahästarna göra skäl för sig. Nu bär det bara nedåt, så det blir en lättsam hemgång.

Foto och text: Bo Kempegård