News

Translate:

Flagcounter

Flag Counter

Väder

klart.se

Svartviksgruvorna

En varm sommardag på Svartviksfältet bland gruvhål, boställen, svampar och bär

2021-07-19
Den 17 juli, 2021. Varken loppishelg eller värmen kunde hindra ett 20-tal gruvintresserade att sluta upp vid kraftverksdammen i södra ändan av Sågdammen. Vi blev, enligt vår guide Håkan Mossberg, ”en lagom grupp”. Det var Folkets Trädgård i Ställdalen som hade anlitat Hembygdsföreningen för denna promenad i Ställdalens tidigare gruvfält. Det visade sig också finnas svamp och bär längst stigarna mellan gruvhålen. Och en ”riktig” orienterare hade också anslutit.

Med en karta utfärdad 1927 gav vi oss iväg in i skogen på upptrampade stigar för att utforska gruvfältet med ca 20 gruvor på rad inom en kilometers sträckning. Några av dessa gruvhål var dock igenfyllda.

Brytningen av järnmalm i Svartviksfältet sträcker sig från 1730-talet och fram till 1928. Denna malm var fri från oarter och hade låg halt av fosfor och svavel och betingade därmed ett högt pris. Kunderna fanns främst i Ställdalen, Kopparberg och Hjulsjö dit malmen forslades med häst på vintern. 1917 byggdes en smalspårig järnväg ned till Ställdalens station.

Här markeras nollpunkten, en fast punkt att utgå ifrån för alla gruvmätningar på fältet. Att vara ansvarig för gruvmätningarna var ett ansvarsfullt jobb. Se mätpunkten – öglan – till vänster på stenen!

Alla gruvor har sina speciella namn och på flera ställen fanns namnskylten fortfarande synlig. Namn såsom: Kalkugnen, Göjegruvorna, Kvarngruvan, men också egendomliga namn som Vattenflaskan, Lundström, Skinnfisken samt Mjölsäcken. Den sistnämnda fick sitt namn av att malmen var så mjuk. Göjegruvan var huvudgruvan och hade ett djup på 450 m.

Här förvarades dynamiten som köptes från Expressdynamit i Grängesberg. Det berättas att en gång i slutet av 1920-talet hann hästtransporten med dynamiten inte fram till Ställdalen utan hela ekipaget exploderade och for i luften efter ca halva sträckan.

Den deltagande orienteraren hittade lätt sina kontroller! Martti är en van orienterare och tävlade i sporten i sin ungdom.

Ju djupare gruvan blev ju svårare var det att få upp malmen och vattnet. 1773 byggdes ett vattenhjul för att kunna använda vattenkraften. Fundamentet ligger idag helt under vattnet. 1914 byggdes kraftverksdammen som finns kvar idag.

Gruvfältet bestod inte bara av gruvhål utan var ett helt gruvsamhälle med ett antal bostäder. Och varje boställe hade sitt namn och Håkan kunde peka ut var flera av dem legat, och som också finns markerade på vår karta. Huset Åsen var ett flerfamijshus, Älvgården var direktörsbostaden. Många av arbetarbostäderna hade namn som slutade på -bo, ex Norrbo, Sörbo, Västbo, Skogsbo och Tallbo.

En jordkällare från en av gårdarna.

Lejonmarksgruvan var det största uppfordringsstället och också den sista där gruvdrifen lades ner 1928.
I huset Gregorius bodde Gregorius Jansson och hans hustru och alla barnen. Om sonen Frans Gregoriusson berättas att han jobbade som spelstyrare (den som skötte det hela vid gruvan genom att reglera vattentillströmningen till vattenhjul och även själva spelhjulet) och vid ett tillfälle missade han att stänga av hissen i tid! Han klarade sig dock. Det nämns också om honom att han föddes och dog i samma säng!

Det är min dotters hatt, sade mannen när han klev ur bilen iklädd den fina stråhatten. Han visste inte då att den skulle användas för svampplockning.

Ett djupt vattenfyllt hål är vad som finns kvar efter en pelare till stånggången (för att överföra drivkraft från ett vattenhjul till en gruvas pump- eller uppfordringsverk. Kraften hämtades från Hörksälven).

Senare grävdes kanaler för att få ytterligare kraft.

Håkan tyckte vi var dåliga på att ställa frågor, men hans berättelser och beskrivningar levandegör gruvdriften och samhället så frågorna fanns inte där! Inte konstigt att han känner till så mycket från förr. Han läser ju dagstidningarna … från förr. Det är därför han kan berätta från Gregorius Janssons ”egendomliga” begravning som stod att läsa i Bergslagens tidning 16 januari 1889 och om buslivet kring Svartviksgruvorna från Bergslagsposten, januari 1901.

Tack Håkan, Hembygdsföreningen, Folkets Trädgård och alla deltagarna för en mycket intressant upplevelse och en helt ny erfarenhet för mig som ändå är uppvuxen här i Ställdalen! Men vem bryr sig när man (=jag) var ung?

————————

Vill ni veta mer? Köp Naturpasset sammanställt av OK Järnbergarna tillsammans md Hembygdsföreningen och gå en kulturorientering kring Svartviksgruvorna. Naturpasset finns att köpa hos Oscaria och på Macken samt av Hans Wester, Ställdalens AIK.

Vid Folkets Trädgård finns information om Svartviksgruvorna

Text och bild: Gittan Holmström

Några extra bilder:

 

1 kommentar till Svartviksgruvorna

  • Wilfriede (Frida) Sandberg

    Tack för att jag får uppleva allting med er när jag nu inte kan gå med er