Sporten utan åldersgränser.

2016-08-11

Kopparbergarn har besökt en veterantävling för orienterare. Den gick av stapeln i skogarna öster om Klacken.

Deltagarna fick i sin hand den nya kartan som ritats av Roger Åsberg.

Hjalmar Nordqvist, en av funktionärerna, berättade att det fanns fyra banor med olika längd, från 4,1 och 3,3 samt 2,4 och 1,9 km. Det är en krävande terräng med högt blåbärsris och hög ljung. Banorna är kuperade men naturen är vacker.

De första som skribenten talade med var två herrar från Säter, Roland Berg och Bengt Hansson, som såg fram mot dagens tävling med förväntan. De talade om att veterantävlingar funnits i ca 15 år. Nu är de även öppna för andra som ännu inte blivit pensionärer.

Man anmäler sig i sekretariatet, går till start. Stämplar in och börjar orienteringen när man känner sig redo.

All tidtagning och stämpling vid kontroller sker digitalt.

Kartan är naturligvis det obligatoriska hjälpmedlet.

Lennart Lindgren, dagens tävlingsledare, berättade att över 60-talet tävlande hade anmält sig.
Deltagarna var från södra Närke och upp till södra Dalarna. Veterantävlingar arrangeras 10 på våren och 10 på hösten och de är alltid öppet för alla åldrar att få vara med.

Ingemar Widen från KFUM Örebro, är länken som håller ihop det praktiska. Ser till att det finns klubbar som vill ta på sig ansvaret att vara värdar för veterantävlingarna.
Kopparbergarn tog en promenad till starten.

Där träffade vi på Tony Carlsson som efter en stunds memorering av kartan stämplade in och sprang iväg. Det ända som kunde få honom att stanna till var om han såg svamp att ta med sig hem.

Vid målet fick vi en pratstund med Karl-Göran Wallström från Almby. Han var helt lyrisk över den vackra natur han mött. Karl-Göran ansåg att det var en av de finaste orienteringspår han sprungit men också bland de mesta krävande. De 4,1 km han sprungit tog längre tid än vad det brukar på den distansen.

Kopparbergarn fick också en genomgång av sträckan via kartan.

Karl Göran mötte en orienterarkompis på väg till start som han gav några råd inför mötet med den vackra bergslagsnaturen.

På väg ner till sekretariatet mötte vid Sofia Karlsson med dottern Klara. De väntade på Klaras farfar, farmor, morfar och pappa samt en syster och en bror som sprang. Ett verkligt bevis på att det är en sport för alla åldrar. Syster Lovisa kom och påhejades hjärtligt.
Sofia berätttade att det hade gjorts en undersökning på orienterare på USÖ. Där hade man konstaterat att det var en mycket frisk grupp av människor. Den kroppsliga ålder var i huvusak ca 10 år yngre än vad personnummret visade. En förklaring kan vara att det är väldigt få som röker men det finns också andra förklaringar som att man rör på sig, har ett stort socialt nätverk. Sist men inte minst så vistas man mycket ute i naturen och det finns studier på att det är bra för människans mentala hälsa.
Vid sekretariatet välkomnades man och lämnade över sitt stämlingsinstrument. Då fick man omedelbart reda på sin tid och även sin placeringen gentemot medtävlande som kommit i mål.

Innan Kopparbergarn gick till bilen mötte vi dagens äldste deltagare, Bengt Holgersson 90 år.
Han springer inte längre utan tar sig fram gående i terrängen. Bengt började sin orienteringsperiod vid 18-års ålder. När han var 60 år fick han bekymmer med ett knä och blev tvungen att sluta. Sedermera operererades han och vid 85-års ålder började han orientera igen.
Efter målgången gick man till Klacken för dusch och kanske ett bad i bassängen, kaffe och smörgås.
Det var en fantastisk fin stämmning. Ingen tävlingshets, mycket småprat. Kopparbergarna fick uppfattningen att den sociala kommunikationen mellan deltagarna var en viktig bit med att springa orientering. Även det att alla deltar på sina villkor gör att sporten tilltalar alla oavsett åldrar och andra förutsättningar.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell