En solskenshistoria

16-12-16

Från en av våra trogna läsare har vi fått in följande självupplevda solskenshistoria:

När man blir gammal så blir man glömsk, så även jag. Efter att ha handlat en hel del på Kopparhallen gick jag ner till bilen på parkeringsplatsen. Försökte att öppna bakluckan som hade frusit fast i kylan. Tog mina kassar , ställde dem i bilen och åkte hem. Började att plocka upp varorna och konstaterade att det fattades en del. Kollade kvittot mot inköpsnotan. Jodå allt var betald men, som sagt, det fattades en del. Och då börjar man grubbla. Kan det vara så att en kasse (eller kasche som det heter i Kopparberg), står kvar på parkeringen? Och står den verkligen kvar där? Tillbaka och kolla. Näha, den var borta som väntat. Men man måste ju kolla alla möjligheter. Alltså upp till kassan. Har någon, mot förmodan, lämnat in kassen med varorna? Och se där, det var någon vänlig och ärlig person som hade gjort det. Nu har jag fått ett problem: VEM VAR DET? Jag skulle ju gärna vilja tacka denna något tidiga jultomte. Eftersom jag vet att många läser Kopparbergarn så kanske det fungerar den här vägen. Så ett stort TACK och kram från
Frida