Södra Bergens Balalaikor i Bångbro.

2016-03-14

Bångbro Folkets Hus fylldes till bredden av människor som gillar balalaikamusik.

De gick inte därifrån besvikna. Det blev en fantasisk musikalisk upplevelse. Orkestern visade en härlig spelglädje.

Thomas Lundkvist inledde kvällens konsert med att spela på en av de första modellerna balalaikorna som gjordes. Redan på 1600-talet spelades det på detta instrument. Thomas var en av dem som startade Södra Bergens Balalaikor för 47 år sedan. Idag är han ordförande i Ljusnarsbergs Kammarmusikförening som arrangerade kvällens konsert. Thomas berättade att han kommit i kontakt med balalaikan 1963. Då träffade han en man som lärt känna ryssar i interneringsläger i Mariefred och som där kom i kontakt med den ryska musiken. Thomas och den mannen startade på ett studieförbunds uppdrag en kurs i balalaikaspel. Den blev mycket populär och till första kursen kom 30-40 personer. Utifrån det bildades Södra Bergens Balalaikor.

Orkesterna intog scenen under publikens applåder. Det blev en glad stämning redan innan de börjat spela.

Publiken fick också lyssna till deras gästsolist från Ryssland, Olga Pilitsyna. Hennes snabba fingerfärdighet imponerade mycket.

Men övriga spelmän visade också att de kunde sina instrument.
De startade konserten med en melodi som heter ”Månen lyser”. Redan då förstod publiken att denna kväll skulle bli något att minnas.

Mycket glädje blandades med vemod och molltoner.
Bliner, pannkakor, var en av de ryska specialiteer som hyllades med en sång översatt till svenska.
En folklig koral som uppteckants från Gammelsvenskbyn i Ukraina fick Kopparbergarn att nästa hålla andan. De framfördes av solist på svenska.

Vi fick också höra en rysk schlager som var 1971 års låt i Sovjetunionen. Orkesterns kvinnor
framförde sången.
Efter en kort fikapaus återupptogs konserten.

En ”röjdykare” gjorde entre och spelade på en spaltflöjt. Glada skratt ackompanjerade hans framträdande.
Spinnrocken är också i Ryssland ett viktigt redskap och fick därför två låtar.

Thomas Lundkvist uppmanades att inta scenen för ett solo. Han framförde en visa på björknäver och enradigt dragspel. Mycket uppskattat.

Södra Bergens Balalaikor avslutade sitt program med ”Filtstövlar” men publikens applåder uppmanade till ett extranummer.

Musikanterna avtackades med var sitt tackkort och en nyutslagen snödroppe.

Förutom balaikor i olika storlekar från primbalalaika till kontrabasbalalaika, var herdeflöjterna en viktigt del av den musikaliska upplevelsen.
Dessa hade rysk förebild men många var gjorda av dem som trakterade dem.
Det fanns också dragspel i olika storlekar och slagverk liksom vackert målade träskedar som man med stor elegans fick att låt vackert.

Kopparbergarn fick ett samtal med två av orkesterns damer. Det var främst de vackra dräkterna som intresserade.

De berättade att kläderna var sydda efter rysk förlaga och kallades hängselkjolar. Det finns också ryska folkdräkter som påminner om de svenska med blus, kjol och förkläde. Vid frågan om de alla i orkestern kunde ryska svarde de att kunskaperna i språket varierade men en av medlemmarna hade doktorerat på språket.
För något år sedan for de till Tver i Ryssland. Det kom en inbjudan från Ryska Kulturrådet som ville öka intresset för rysk folkmusik bland ryska ungdomar.

Efter konserten fick Kopparbergarn avnjuta dragspelsmusik av Thomas Lundkvist.
Med musiken kvar i kroppen och ett leende på läpparna lämnade Kopparbergarns skribent och fotograf Bångbro Folkets Hus.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell