Smålommarnas tjärn den 4 juni.

2017-06-04
Dimma ligger tät över smålommarnas tjärn denna gråmulna morgon. Klockan närmar sig sex när jag sätter mig på ryggsäcken vid tjärnens kant. Byxorna är våta över knäna efter vandringen på den regnvåta myren.

Genom den täta dimman skönjer jag lomparet vilande på tjärnen. Det tyder på att någon predator även detta år tagit äggen. Vid mitt senaste besök några dagar tidigare turades lomparet om att ruva.

Vid sjutiden nå mig gökens kokkande från väster genom den täta dimman. Efter ytterligare en halv timme piggnar lommarna till, sträcker på sig och börjar putsa fjäderdräkten.

Lommarna drar sig efter hand mot tjärnens västra kant. Deras beteende och det svaga jamande ljud som hörs är förspel till förnyad parning. Honan tar sig upp på kanten och lägger sig. Hanen följer efter och genom den täta dimman kan jag skönja kopulationen.

Efter en stund simmar lommarna över tjärnen mot mig. Endast ett fåtal meter från mig får jag ta bilder. Deras vana vid min närvaro gör att jag inte upplevs som något hot.

Dimman börjar lätta. Lommarna följer tjärnens kant ett tjugotal meter från mig. Visar stort intresse för en utskjutande flyttuva. Synar den noga från flera håll. Visar tecken på att vilja ta sig upp.

Tar åter en simtur över tjärnen men återkommer efter ett tiotal minuter. Synar åter tuvan noga. Honan tar sig med viss möda upp och provligger en stund med maken som åskådare.

Kanske platsen upplevs lämplig för ny äggläggning. De två föregående somrarna har predatorer tagit äggen. För två år sedan lade paret nya ägg och fick en månad senare än normalt fram en unge. Den lämna tjärnen så sent som den 3 september. Förra året bevittnade jag kopulationer efter äggrövandet men någon ny äggläggning blev det inte.

Tre timmar har förflutet denna gråmulna morgon. Lomparet drar sig mot tjärnens södra ände. Gör några korta flygturer över vattnet och landar på nytt. Bestämmer sig slutligen för att bege sig av. Troligen är Olovsjön målet. Deras favoritmat är siklöja. Kanske lämplig söndagsmiddag.

Bild och ord: Bengt Lundell.