Smålommarnas liv sommaren 2017.

2017-09-20

13 september. Klockan närmar sig sju. Nattens regnande har övergått till lätt duggregn. De små regndropparna skapar ett otal runda ringar på tjärnens blanka vattenyta. I söder skönjer jag en ljusning i det kompakta molntäcket. Som så ofta denna sommar sitter jag vid smålommarnas tjärn.

Denna morgon är tjärnen tom. Lomparets enda unge har troligen under gårdagen lämnat tjärnen tillsammans med en förälder. Den senaste tiden har ungen ivrigt övat sin flygförmåga. I början blev det korta försök med rätt dråpliga landningar i en kaskad av vatten. Efter hand gick det bättre.

För två dagar sedan följde ungen vid ett tillfälle ena föräldern två varv runt tjärnen, men modet och förmågan svek. Det blev åter en landning. Sedan föräldern efter ytterligare ett varv nått höjden över skogen flög den österut medan ungen ropade ut sitt missnöje över att bli lämnad med sin oförmåga att följa.

Jag har den senaste tiden sett fram mot när ungen skall ge sig av. Det är nu den 13 september. Ungen är 53 dagar gammal. Den och ett syskon kläcktes den 23 respektive 24 juli vilket på grund av omständigheter är en månad senare än normalt.

Jag ger här en återblick på den gångna sommaren. I mitten av april, strax efter islossningen, anlände lomparet. Troligen samma par som jag sedan många år tillbaka följt. Jag fick bevittna flera kopulationer vilket gav hopp om snar äggläggning.

Den 27 maj ligger honan fast på redet och har ägg under sig.

Vid min återkomst en dimmig morgon den 4 juni ligger båda lommarna på vattnet. Jag anar genast oro. Spanar av platsen för redet. Mina farhågor besannas. Bara äggskal kvar. Tredje året i följd som någon predator rövat äggen. På trakten finns det gott om korpar så jag misstänker åter dessa som äggplundrare.

En morgon Räknar jag under några minuter in 52 korpar som passerar tjärnen från öster. Troligen mätta efter ett morgonbesök på Skärettippen c:a 4 kilometer bort.

Dagarna går. Båda lommarna provligger olika platser för nytt rede. Kopulerar ofta. Kopulationerna föregås alltid av att lomparet simmar tätt intill varandra. Söker sig till stranden. Honan går upp på kanten och lägger sig. Hanen följer efter och fullbordar kopulationen. Allt detta medan det från paret hörs ett svagt jamande ljud. Går åter ner i vattnet och ofta med sträckta halsar gemensamt utstöter det typiska starka lomlätet som hörs vida omkring.

Ger sig sedan över till den östra sidan där jag sitter. Börjar undersöka och provligger ny plats för rede. Framåt niotiden lämnar lomparet tjärnen tillsammans.

Morgonen de 26 juni har paret bestämt sig för en plats för redet på västra sidan. Äntligen ägg och ruvning. Den följande tiden turas paret om att ruva.

Den 23 juli, tjugoåtta dagar senare, möts jag av en liten svart dunboll vid redet. Den första nykläckta ungen. Jag förflyttar mig från min vanliga sittplats till tjärnens nordvästra kant för att komma närmare redet. Morgonen därefter har även ett syskon fötts.

De närmaste dagarna lämnar lomparet växelvis ungarna och är snart tillbaka med fisk. Siklöja från en sjö tre kilometer bort är den fisk ungarna matas med.

Lomfamiljen vistas mer sällan vid redet så jag återvänder till min sittplats på östra sidan varifrån jag får bättre ljus för fotografering.

Lomparet har under åren vant sig vid min närvaro och uppträder helt oskyggt. Ofta vistas lommarna nära mig och ibland alldeles intill kanten två tre meter från mig.

Den elfte augusti noterar jag ett ändrat beteende hos den ena ungen. Den är inte lika ivrig att tigga mat som tidigare, utan håller sig för sig själv. Tre dagar senare syns inte ungen till mer. Jag utgår från att den nu är död.

Dagarna går. Jag kan skilja lomparet åt genom att hanen är något större och kraftigare än honan. Ibland kommer främmande lommar på besök. Hanen jagar snart iväg främlingarna. Vid några tillfällen kommer två besökande lommar när honan är ensam med ungen. Ungen gömmer sig alltid efter strandkanten. Honan klarar inte av att mota bort besökarna utan blir själv jagad. Hon dyker. Simmar under vattnet. Kommer upp och blir åter mål för främlingarna. Om inte maken snart kommer till undsättning ger sig honan av från tjärnen. Ungen håller sig gömd tills främlingarna är borta.

Morgonen den 30 augusti är ungen ensam. Två främlingar kommer. Ungen gömmer sig. Snart landar hanen med en siklöja i näbben. Släpper fisken och börjar jaga främlingarna som snart tar till vingarna. Ungen kommer fram och tigger mat men han har nu inget att erbjuda. Efter en stund ger han sig av. Snart kommer honan med fisk till ungen. De intar viloläge med huvudena på ryggen.

Två lommar börjar cirkla över tjärnen. Ungen gömmer sig och honan sjunker i vattnet och endast huvudet syns.

Främlingarna landar. Den mer aggressiva av nykomlingarna börjar jaga honan. Hon dyker och försöker gömma sig. Den här gången lämnar hon inte tjärnen. En hetsjakt pågår under fyrtio minuter. Slutligen flyger honan från södra till norra änden av tjärnen. Landar. Den aggressiva lommen följer efter. Flyger rätt på honan. Rammar henne. Under cirka tio sekunder pågår en misshandel. Honan skriker hjärtskärande. Så blir allt tyst. Den aggressiva simmar lugnt ut på tjärnen till sin partner.

Vad har hänt? Jag söker efter honan med kikaren men kan inte finna henne. Ungen finner jag tryckande uppkrupen på land. Jag har en tid att passa denna förmiddag och måste ge mig av i ovisshet.

Följande morgon är mulen med duggregn. Jag oroas över gårdagens misshandel. Till min lättnad verkar mamman och ungen ha återhämtat sig.

Dagarna följer med matning och flygövningar. Snart flyger ungen över hela tjärnen. I år hade jag inte turen att vara på plats den 12 september när ungen ger sig av med föräldrarna.

Nu är det dags för mig att lämna smålommarnas tjärn för i år. Troligen är ungen tillsammans med föräldrarna på Olovsjön tre kilometer bort. Lär sig fiska och bygger upp flygförmågan. Snart är det dags att bege sig söderut för övervintring till havs, kanske vid vår sydkust eller längre söderut. Ungen kanske jag får möta som vuxen om några år när den kommer för att bilda par och föda upp egna ungar.

För mig är en intensiv bevakning till ända. Jag har haft förmånen att följa lomparet under hela deras vistelse här. Många tidiga morgnar har jag med glädje lämnat sängvärmen för att få del av deras mot- och medgångar som slutligen gav ett lyckat bidrag till artens fortlevnad.

Bengt Lundell i Ställdalen.