Sagor för vuxna till klangfull lutamusik.

2018-04-22
Den publik som samlades i Tingshuset på lördag eftermiddag fick en mycket njutbar och annorlunda upplevelse.

Musik blandades med berättande till en skön harmoni. Rubriken var ”En timme av din tid”. Det var en väl utnyttjad timme.

Ljusnarsbergs Kammarmusikförenings ordförande Thomas Lundkvist hälsade välkommen och presenterade de medverkande.

Moaz Bahtiti spelade Oud, den arabiska lutan. Han har studerat på musikkonservatoriet i Damaskus innan han för fyra år sedan fick fly undan kriget.

Jan Johansson framför lutmusik från renässansens Europa. Hans lutspelande började i gruppen Joculatores Upsalienses.
Maria Sedell berättade sagor från Syrien och Europa. Maria är professionell muntlig berättare, utbildad i England.
Via organisationen Kulturarv utan gränser kom hon i kontakt med syrianska legender. Organisationen har samlat in berättelser i flyktingläger. Dessa utsatta personer delar gärna med sig av sitt lands kulturhistoia. På en konsert i Nicolai kyrkan hörde hon Moaz spela och tog senare kontakt med honom för samarbete. För Jan Johansson var det här första gången han sammanträffade med dem. De träffades på pizzerian kl.12. Klockan 16 började konserten och då kunde de bjuda publiken på en väl samspelt och sammanhållen konsert.
Jan Johanssons lutspel i mjuk folkviseton varvades med Moaz Bahtitis österlänska musik.

Moaz introduserade Marias första framträdande med musik. Moaz läste också en del av en syriansk legend som först Maria översatte till svenska men sedan fortsatte berätta på egen hand.
Jan Johansson spelade en skänklåt av Metar Olle och publiken förflyttades från Österlandets musik till den svenska folktonen.

Jan spelade flera stycken som Moaz ackompanjerade. Det var bara att njuta.

    
Maria berättade en saga från Mallorca och en från England. Hennes livfulla sätt att berätta var inte bara ord det var också mimik som gav bilder.

Efter konserten följde en varm och lång applåd.

Thomas avtackade och Ulla Björklund delade ut blommor.
Ett extranummer framfördes. Jan Johansson berättade att titeln var ”Det är förunderligt att se vart världen är på väg”. Mycket passande avslutning av den konsert som åhörarna fått avnjuta.

Ett samtal med Jan och Moaz om deras instrument gav mer kunskap. Lutan eller ouden finns i alla kulturer och är ett mycket gammalt instrument. Till Sverige kom den under renäsansen på 1400-talet. Oud härstammar från Mezopotanien och förekommer främst i ostasiatiska länder. Tonen i instrumenten skiljer sig något. Det blir större skillnad mellan de båda eftersom Moaz spelar med en typ av plektrum. Kopparbergarn frågade varför halsen på en luta är skarpt vinklad vid stämskruvarna. Det kunde varken Moaz eller Jan svara på. Jan trodde det var för att den skulle gå ner i fodralet (skratt).
Maria berättade att boken som hon tog sina europeiska sagor från var trycket 1925. Hon letar också efter sina berättelser på nätet. Hennes strävan är att berätta så att åhörarna kan se handlingen i bilder.
Kopparbergarn lämnade Tinghuset med ännu en fantastisk upplevelse i bagaget.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell