PRO resors års skrönika 2019

19-12-16

Så här i årets elfte timme när det är mörkt och dystert kan man tänka tillbaka på det gångna året vad som hänt, både roligt och tråkigt. Jag fick för mig att försöka skildra året innan demensen sätter stopp för vidare skriverier. Alla stora och kanske intressanta världshandlingar får ni följa på annat sätt. Att det blir en årskrönika beror på det mycket stora intresse som pensionärerna i Hörken, Ställdalen och Kopparberg har för att upptäcka världen utanför Ljusnarsbergs kommun. Ett resandefolk som saknar motstycke i andra föreningar. Eller vad sägs om att vi kommer upp till den SJUTTIOÅTTONDE resan sedan samarbetet började i September 2014.

I början lite trevande men numera en eftertraktad aktivitet som varje resa fyller bussen till sista plats och drygt det ibland. Och en extra eloge till alla som åkt med. Ingen nedskräpning, inget stök, bara trevligheter. Med andra ord toppenresenärer.

Året började med att vi för tredje året i rad åkte norrut till Björbo, för att få utlopp för allt skratt som vi samlat på oss under helgerna. Som vanligt kom stollen från Säpo i Björbo och visiterade oss och som vanligt var vi rena och kunde dricka ur vårt kaffe med duppa. Föreställningen var bra.

Nästa resa blev också inom Dalarnas gräns, för då fick Vansbro visa upp hela produktionen på Monarks fabrik som var större än vi väntat. Kaffe i det gamla anrika konditoriet hörde också till.

Nästa uppgift blev att använda hjärnan i form av cirkelutbildning i samråd med ABF. Ämnet var hela Gotland med omnejd. Ett program och resrutt snickrades ihop för framtida resa. Ett femtiotal deltog i cirkeln. Sista veckan före turistsäsongen lämnade en fullsatt buss bygden för att via färja beträda Gotländsk mark i Visby.

Resrutten kunde prickas av hela tiden med absolut kalasväder dag efter dag. Det var raukar hit kyrkoruiner dit, murar med skottgluggar och mycket mycket annat som fångade vårt intresse. Dessutom var det inte trångt eftersom turistsäsongen inte börjat. Femte dagen var det slut på livet i sus och dus och ännu en färjetur förde oss tillbaks till fastlandet för kurs mot hembygden. Att veckan varit uppskattad har många framfört.

För att komma i form igen gjordes ett besök i Sannahed, för att utsätta kroppen för rena straff exercisen på det gamla militärlägret. I ädel kamp med en massa likasinnade utfördes en massa tävlingar, där Aina från Bångbro tog ett fint pris, vilket räddade äran.

Alla hemmavarande som inte var med till Gotlan, fick i stället även dom åka till Dalarna och besöka Sundborn med museum och en massa tavlor av mästaren Carl med hustru Karin. Utsikt från hopptornet på Lugnet var svindlande, liksom priset på Leksandsbröd som passerades på hemväg.

Så började det roliga, nämligen gratisresorna där anmälningarna är snabbare än blixten. Det blev två bussar fyllda. Den första drog iväg ner mot ett mycket märkligt hus i trakten av Riddarhyttan.
Det märkliga bestod i att en gammal skola hade byggts över med ett plåtskal som en rymdstation. Inuti var skolan bevarad som förr. Mycket intressant byggnad med teaterscen och restaurang inuti. Helt otippad byggnad.

Den andra gratisresan gick till Stora Kumlan uppe i de stora mörka skogarna. Budapest var temat för dagen. Lite osäkert var det när begravningsgubben skulle spela men med hjälp av Rolf i Abborberg så blev det munter historia även berättade historier. Ännu en resa var till ända.

Slut på gratisresor. Nu började högtiden för den som tjatat och tjatat hela sommaren utan att få gehör för bönerna. Ack Värmland du sköna. Tack och lov att Gammelvala finns. Det är ju en hel vecka med godis. För att få tyst på tjatet bestämdes att vi åker dit på fredag och tittar på auktionen som var dragplåstret i år. Svisch så var bussen fylld med förväntansfulla pensionärer.

Så hände något som väl ingen hade väntat sig. När bussen lämnat byn bakom sig på väg mot Stjärnfors fick chauffören hastigt bromsa in, för fram ur skogen steg plötsligt till synes mycket gamla och konstigt klädda figurer och vinkade stopp på bussen .Det var ett härligt patrask som stod där med kläder från fyrtiotalet barnvagn, baktråg,kavlar,väskor och diverse andra gamla attiraljer. Mannen som med dragspelet på axeln presenterade sig som en fattig bonddräng som med pigan ville få skjuts till Gammelvala för att söka nytt jobb. Kanske att det förhoppningsvis var någon som tyckte om avbrottet. Gammelvala visade sig från årets varmaste dag, men det gick ändå att inmundiga lite nävgröt och kolbulle. Även bussen hade känning av värmen, och kippande efter luft kom vi ända till Ställdalen innan diagnosen solsting kunde utfärdas. Bussen blev sig aldrig lik mer. Hur det gick för bonddrängen? Tja säg det.
Ingen rast ingen ro. Tomtar och troll pockade på uppmärksamhet.

För att kunna se oknytt och märkliga väsen drog vi iväg en eftermiddag till Äppelbo, där man enligt sägen kunde bli tagen av en underskön älva och dansa ut på ängarna. När mörkret sänkte sig över skogen kom de så alla framdansandes nästan overkliga i månens sken. Ett stort jubel från den kvinnliga publiken hördes när självaste Näcken dansade fram. Som alltid fick kärleksparet varandra till slut när mörkret så småningom övergått till natt och älvor och tomtar sögs upp i mörkret.

Ålands hav lockade med god mat och dans. Detta innebar två bussar för att tillfredsställa alla sugna. Det var första gången som däcket under fötterna flyttade sig i motsatt riktning som man gick. Det var ingen katastrof enligt vana sjöbusar att havet gjorde sig lite påmind. Då var det värre när alla skulle skulle stiga på bussarna för hemfärd. Lite påverkade av sjögången kanske skedde en del bussbyten som resulterade i att det blev svinn av en passagerare. Men slutet gott, allting gott. Alla är fortfarande mantalsskrivna på rätt ställe.

Köppebergs marken är som en tidsaxel, före och efter. Det är ett måste att besöka den. För att en så stor fest skall fungera måste det vara väl organiserat. Därför medverkade lika många som vi brukar vara på resorna med att se till att besökare kunde bli av med sina fordon på ett enkelt sätt. PRO gjorde det förstås.

Att få lära sig borra i sten var uppdraget när en av Sveriges större industri på området besöktes. Fagersta var namnet. Där kunde man se den nya tidens teknik och jämföra med hur det var när vi jobbade. Mycket intressant att uppleva. Efter att vi blivit fullmatade med framtiden ställdes kosan norrut mot vår kursgård på Gysinge Herrgård.

En stor herrgård med olika kurser. Vi bidrar varje år med några kronor för att hålla ruljansen igång, och det verkar vara en populär kursgård.
I yngre dar pratade man lite vanvördigt om livet i skinnfogarna när någon spelade dragspelsmusik. Nu fick vi uppleva Avestaforsens brus på riktigt. Jularbovännerna hade skrapat ihop gräddan av musikanter till en träff i Avesta. En föreställning utöver det vanliga i flera timmar av fingerfärdiga dragspelare gjorde att man blir sugen på att blåsa dammet av det gamla dragspelet men man kan ju alltid skylla på att man har artros i fingrarna så det är därför man inte spelat. Ett besök i den tidigare största Dalahästen innan färden hem.

Hemliga resor är alltid gångbart, så även denna resa, till och med så attraktiv att det blev dubbla resor. Vad var det som drog hundra personer ? Jo en julmarknad i Färna. En gammal herrgård som hade en jättestor loge med knallar överallt. Allt som såldes var typ hemslöjd och nyttosaker. Massor av korvar, stöpta ljus,havrekärvar och allehanda julsaker fanns till salu. Åtskilliga kassar bytte ägare. Att vintern kommer fick vi bevis för genom en decimeter snö på vägen. Det blev en försiktig resa över skogen för att inte hamna i diket eller annat trubbel.

Julhandel eller julpyssel men främst julmat är sånt som börjar göra sig påmint så här års. Varför inte slå två flugor i en smäll? Jo då kan man göra som vi, nämligen spendera två dagar i rad på Kupolen och köpcentret, och avsluta med en sittning i Ikeas matsal, som dagarna till ära serverade ett riktigt maffigt julbord.

Denna upplevelse satte punkt för utflykterna i år, men inte drömmarna. Där finns nästa års resor. Vart då och när? Tja det får framtiden utvisa. En sak är säker, vi skall göra det bästa vi kan. Med dessa rader får vi till alla våra trogna resenärer önska en riktigt God Jul och Gott Nytt Reseår från resekommitten.

BENGAN, INGALILL, CHRISTER OCH LEIF
Foton från arkivet