PRO på Björborevy

19-01-22

En kylig lördagsmiddag blev till en varm lördagskväll när det var dags för pensionärerna att för tredje året i rad ställa kosan norrut och besöka det lilla samhället Björbo. Vad finns det att göra en lördagskväll där kan man fråga sig. Man skulle ju kunna tänka sig att gå in på macken och köpa en varm korv. Men som tur var fick vi syn på några reflexprydda urinnevånare, som vinkade frenetiskt bredvid en stor lada med texten I O G T på väggen.

När Christer körde fram för att titta, slängde dom in en liten spinkig Bjöbokulla som hälsade oss mycket välkommen in i ladan. En del funderade på vad vi skulle göra i en I O G T lokal, det var ju inte det vanligaste stället som vissa bevistade.

I dörren stod en frackklädd yngling och tog i hand och hälsade även han välkommen.

Väl inne kunde man känna kaffedoften och sim sala bim där stod bord med kaffe och smörgåsar reserverade till oss och det smakade inte helt fel. Efter en hel del mingel försvann både duppa och kaffe. Nu kunde man kanske sitta och njuta en stund men icke.

Vem dök upp om inte vaktmästaren eller Säpo som han själv säger för att kontrollera att ingen tog in nåt otillåtet. Hur han kunde hitta Bosse bland oss är en gåta men dom kompletterade varandra utmärkt. Den ene värre än den andre.

Som tur var ringde klockan för att påvisa, att en föreställning av märket buskis skulle börja. Det var en show i två timmar utan avbrott.

Aktörerna for som ett yrväder över scenen med både Björbomål och rikssvenska. Jag hade turen att få sitta på första rad och trodde att det skulle bli ett fruktansvärt ljud, men enligt en kille som kan det här med ljud berömde de inblandade, att det är sällan det låter så bra.

Alla på scenen var utmärkta artister och de två timmarna försvann otroligt fort. Vi har väl alla våra favoriter men jag tror alla fick något som var utöver det vanliga.

Men allt kan inte vara i evighet utan så småningom fick vi lov att åter äntra bussen för färd hemåt. En trevlig lördagskväll var till ända. Bara att vänta på Vansbro.

Text o foto Leif i Nittkvarn