Korta nyheter

Flagcounter

Flag Counter

Väder

klart.se

Translate:

PRO invaderade Gotland

PRO invaderade Gotland

19-05-05
Äntligen kom dagen G som i Gotland.

Okristligt tidigt enligt en del av resenärerna, när det var dags att äntra bussen, som skulle bli vårt närmaste sällskap de närmaste fem dygnen.

Det var många förväntansfulla utrop, när resepersonalen lastade väskor i alla möjliga former för vidare transport. Ända från Hörken i norr till Guldsmedshyttan i söder fylldes bussen av glada pensionärer, som nu skulle omsätta den lästa teorin mot praktiken. Likheten med en skolklass på skolresa var slående, sorl och skratt och spänd förväntan.

Men innan vi kommit så långt, hade ett ganska omfattande arbete gjorts för att det skulle kunna förverkligas. En sak var cirkeln om Gotland som påbörjades tidigt i vintras, där riktlinjer drogs upp. Då tycktes det långt fram i tiden, men nu är vi där.

Jag kan garantera att det inte varit helt lätt, att få till allt detta, men ingenting tycks vara omöjligt och så här i efterhand kan Ni sträcka på Er. En stor stor eloge till både Bengan och Christer, som gått in för det hela med hull och hår vilket resulterat i att alla rutter till besöksmål har fungerat och att vi haft mat och husrum bara att stiga in på.  Som grädde på moset har också Solstrålen bläddrat med papper om resan. Guldstjärna till Er.

Första testet kom vid Råbrohed när kaffetarmen vaknat till liv. För första gången utan kaos kunde alla få sin smörgås och kaffe i lugn och ro. En del tyckte till och med att det smakade gott med fikat.

Exakt på minuten drog färden vidare mot färjeläget, dit vi skulle infinna oss en timme före avgång. Boardingkort delades ut och vi kunde placera oss i vilstolarna och ladda för det stora äventyret. Efter tre timmar förkunnade en raspig röst att snart var vi framme vid målet för vår resa.

Väl framme och inne på Gotländsk mark möttes vi av klarblå himmel och sol, något som kopierades även de fem kommande dagarna. Rum delades ut till höger och vänster där resenärerna kunde pusta ut ett tag före intag av middagsmaten.

Framåt kvällen tog de mest hurtiga en promenad in i Visby, men de flesta tog det lugnt och samlade kraft för morgondagen.

De mest morgonpigga intog frukost redan vid sextiden på morgonen. Sen var det mycket som skulle ordnas innan bussen skulle gå, vatten till kaffe skulle kokas, smörgås och fikabröd lastas så färden, som planenligt kunde starta klockan nio prick.

Till denna dag hade vi lyckats få tag i en guide som var född i norra delen, vilket var perfekt, eftersom vi skulle göra den delen först. Kalle som han hette lotsade oss ut mot dagens äventyr.

Märkliga ortsnamn passerades det ena värre än det andra, men till slut kunde vi stanna till vid en strumpfabrik, som två driftiga ungdomar startat upp. Mycket humor kom fram när de berättade alla vedermödor som drabbat dem. Det var inte för att vi tyckte synd om dem som många köpte varma sockor till nästa vinter, utan för att det var bra kvalitet i mohairsockorna. Nu var det för varmt att prova, så de blir väl liggande i nån låda.

Vi tittade på lite av Gotlands specialitet, nämligen kalk, ett enormt kalkbrott i Slite. Man blev nästan yr i huvudet bara genom att titta ner i brottet.

Tur då att vi kom till ett sjukhus, visserligen bara ett nedlagt militärsjukhus, men andarna viskade i väggarna. Där i Lärbro gjordes hjältemodiga insatser av som det verkade mestadels sjuksköterskor, som fick ta hand om krigets baksida. Under största möjliga tystnad fraktades soldater från alla möjliga länder till Lärbro för att lappas ihop, många med psykiska skador. Många var rädda i tron att det var ett koncentrationsläger, där personal och sjuksköterskorna skulle förgifta dem till döds. Tyvärr var många så dåliga att dom dog ändå. Det visar om inte annat det stora antal kors på kyrkogården, gamla träkors i långa rader.

En bussfika på det satt inte helt fel, innan färden fortsatte mot norr.

Vid Bunge fanns liksom en hembygdsgård med mycket åldriga hus, som fraktats dit från omgivningen. Med vass på taken kunde man vänta sig nästan en urmänniska, men det var ingen hemma idag som tur var.

Enda sättet att ta sig till Fårö är att simma eller ta bilfärjan och valet föll på den lilla bilfärjan. Med fem knop närmades vi ikonen på Fårö. Oavsett vad vi tycker om Bergman så drar han publik. Inom en halvtimme satt alla i Bergmancenter och lyssnade en timme på Ingmars bravader. Att han varit gift fem gånger tyder väl på, att han var lite velig, men enligt guiden var det kvinnorna som var efterhängsna. Det borde i vilket fall varit rätt dyrt med underhåll till de fjorton närmaste.

Efter denna sedesamma historia, tog Kalle oss med på en rundtur i den karga naturen med bortblåst sand och gräs med enbart martallar, vilket också har sin tjusning. En annan sevärdhet var de fantastiskt långa och fina gärdesgårdarna gjorda av miljontals stenar. Varje trädgård var inhägnad av stenmurar. Dagen började ta slut och med en färjetur tillbaka till fastlandet, kunde Kalle berätta om en hel del på vägen till hotellet och middagen som väntade. Att sedan titta på när solen gick ner och bara njuta av stunden var inte alls dumt.

Ny dag, ny frukost, nya överraskningar väntade. Så snart magen fått sitt, kom helt plötsligt en cirkuskaravan fram till hotellet. Ett litet miniatyrtåg i form av pimpad traktor och fem små vagnar, där vi kunde ta plats. Tut sa tåget och det bar iväg upp mot stan. Under färdens alla kringelkrokar fick vi en berättelse om Visby.

Till slut släpptes vi av vid Östra porten för egna upptäckter av de kullerstensbelagda gatorna innanför muren.

Ett myller av restauranger, caféer och små affärer trängdes med märkliga hus och små torg. En del gränder var så smala, att om man haft axelvadd i rocken skulle det tagit i väggarna när man gick. Som tur för oss var att det inte var riktig turistsäsong. Vi behövde inte trängas med många tusentals andra besökare.

Efter besök i botaniska och domkyrkan för en stunds avkoppling, började hungern göra sig påmind. Vilken tur då att Bengans idoga arbete med lotter kunde resultera i en alldeles superb lunch på insidan av ringmuren. Tack Bengan! Nu orkade man strosa vidare ännu en stund innan cirkusloket kom för att göra en liten sväng i stan innan vi släpptes av vid vårt hotell. Kvällen ägnades åt diverse aktiviteter och att försöka sammanfatta resan fram till nu.

Natten gick fort och det var dags för södra delen att få besök. Med oss var nu ännu en infödd gute nämligen Anders Kraft, dock inte han som läser rapport på TV4. Färden gick söderut mot ännu en späckad dag, eller vad sägs om Högklint med vidunderlig utsikt över Visby, eller Stenkumla avrättningsplats till att börja med,

för att direkt hamna i en skeppssättning i Garnarve, visserligen gjord av kullersten på torra land, men ändå kunde man se vad det föreställde. För att hämta andan kunde vi gå in i Sproge kyrka, en av nittiotvå kyrkor på Gotland. Eftersom varje socken hade en egen kyrka, kunde det vara bara ett par kilometer mellan dem. Anders rabblade säkert upp ett trettiotal efter vägen.

Efter vägen som slingrade sig efter Östersjöns raukar låg ett litet stenbrott kallat Kettelvik, där kvarnstenar tillverkades.

 

Och så det, som alla skall se, kom han plötsligt fram i en jättestor rauk, HOBURGSGUBBEN i egen hög person. Ett måste för alla besökare. Undras hur många tusen kort som tagits med gubben som sällskap.

Det var värt en snabbt komponerad bussfika för att samla nya krafter. Mer gamla döda vid Gålums gravfält på vår väg fram till Ljugarn där en större fågelkatastrof inträffat med oljeindränkta fåglar, som fick avlivas i massor. Att kungen gjorde ett besök där, gjorde väl att det blev större omskrivet.

Efter handuppräckning ville hälften göra ett besök på Whiskeyfabriken och de andra åkte till Roma klosterruin och tittade på amfiteatern och de alldeles nyfödda lammen, som låg där utan att tillsynes tillhöra någon. Till slut hade alla hittat sin mamma.

Även denna dag började ta slut och alla kunde samlas för middag och vi kunde tacka Kalle, Anders och Birgitta från Visby PRO för den mycket värdefulla hjälpen utanför broschyrernas Gotland. Nu fick vi även avsmaka en annan specialitet som jag väntat på hela veckan. Som efterrätt kunde vi ta en bit Gotlandspannkaku ned slånbär och grädde. Själv provsmakade jag fyra bitar eftersom det förmodligen dröjer innan jag kommer hit igen.

Solen gick ner till trubadurens sång om Köppäbärg och en del andra visor.

Femte dagen. Slut. Vart tog tiden vägen det var ju nyss som vi kom hit till Visby. Har vi hunnit med allt som vi skulle se och göra? Det måste vi nog konstatera att vi gjort, när vi nu avslutar med ett besök på galgbacken, en varning för folk som kom från havet in mot Visby. 

En verklig turistgrej är att bada på Snäck då är man överklass “all inclusive”.

Ett annat ställe som var mer jordnära var Krusmyntagården, där allehanda kryddor och nyttiga produkter trängdes i hyllorna.

Så i finalen av denna resa testades fobin för några deltagare, som kröp eller gick in i den berömda Lummelundagrottan.

Alla kom ut tillbaka lagom till en sista bussfika på Gotländsk mark, eftersom det nu återstod färjefärd tillbaka till Nynäshamn. Helt odramatiskt började färden mot hemtrakterna. Spänningen och tröttheten började ta ut sin rätt och ibland hördes vansinnesskratt och sorl som faktiskt höll i sig ända till bensträckarstoppet och de sista mackorna. Sammantaget kan man nog säga att resan varit bra och att allt fungerat som det ska. Resekommittén tackar pensionärerna för en trevlig samvaro på Gotland. Vi hoppas få förtroende att även i framtiden snickra ihop flera resor, både korta och långa.

Ur minnet Leif i Nittkvarn
Mesta korten Kimmo, några Leif

2 kommentarer till PRO invaderade Gotland

Kommentera

Du kan använda dessa HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.