PRO resa nr 61 gick till Dalarna

18-10-29
När det gått några veckor in på månaden, började oron sprida sig i kroppen. Skulle det bli nån resa snart, så man får se några nya vyer eller vad håller resegubbarna på med? Men hur roligt det än är med resor så kanske det räcker med en i månaden. Men naturligtvis skall det åkas även i oktober. Sagt och gjort.

På torsdag morgon kom den numera kända bussen fylld till sista plats strävande mot norra grannlänet. Det är som med regeringen, gränsöverskridande. Med van hand lotsade Christer oss längre och längre norrut och efter en del kringelkrokar passerades Tuntutten på vår väg norrut.

Det första målet för resan blev en nostalgitripp tillbaks till skoltiden, då vi kunde läsa om en blivande kung, som var på flykt och besökte sin gamle vän på Ornäs. Mat och mjöd livade upp Gustav och han berättade om stora planer. Gillet pågick några timmar och som en normal följd av detta måste Gustav besöka det hemsnickrade dasset för att lätta på trycket. Och av nån outgrundlig anledning ramlade han ner i detsamma. Hans följe bäddade ner honom i en släde och drog vidare mot så småningom Mora, men det är en annan historia, som jag skall berätta senare.

Den här versionen köpte naturligtvis inte Åsa Elis, som är en alldeles utmärkt och kunnig guide. Kanske, eller troligen, hade hon den rätta versionen- Vi skildes i alla fall som vänner.

Hon hade dessutom dukat upp med bänkar bord och levande ljus i något som jag trodde var ett fängelsevalv, men det var ett kapell. Mycket uppskattat.

Uppskattat var även att vid vår tidspress kunde genomföra Ornäsbesöket i två grupper utan kaos. Det talas om att det kommer nån slags belöning för det.

Nästan på minuten kunde en grupp knalla in på SVT Dalarna Falun och få en guidning av Nina hur ett program blir till och allt omkring för att allt skall klaffa. Ett grannlaga arbete för att vi skall få senaste nytt på våra skärmar. Den andra gruppen knallade runt hörnet mer till Kopparhatten för lunch. Det var kanske inte den höjdare vi trott. Någon hade slarvat bort vår närvaro, så det var ganska tomt i kantinerna. Det verkade som den Flygande Jakob, som rätten hette, hade gjort verklighet av namnet, men jag hoppas att alla på nåt vis blev mätta.

Efter allt detta gjordes ett besök på Dalarnas Museum, där jag föll för utställningen om vår folkskola som hade jubileum. Nostalgi igen med fröken som spelade psalmer och vi sjöng så fönstren bågnade. Mycket mycket annat fanns också att titta på som exempelvis Hagströms musikinstrument.

Gitarrer och dragspel i hundratal. Jag visste inte, att mitt dragspel tydligen hör hemma på museum. Tja man är väl där snart själv också.

På hemvägen tog vi en sväng till Tallen och där inne kunde man gå vilse så stor var den. Det var mat, mat och åter mat hylla upp och hylla ner. En enorm affär. En och annan kasse följde med hem.

Innan mörkret kom, hade slutstationen nåtts och alla gick hem till sig. Jag tror och hoppas alla var nöjda med dagen Att Bengan krängde lotter och Solstrålen hade namnsdag och att Axel i Sundet fyllt åttiofem år och att Bosse satte huvudbry på oss, det var en liten del av resan. Bara att invänta nästa tripp, den kortaste det här året nämligen till Cassels.
PS. Ett fåtal platser kvar till Örebro DS

Text och foto: Leif i Nittkvarn