Om tidens gång och ett och annat

15-08-27

Det kan kännas som om tiden numera skenar på i ett allt snabbare tempo, men låt oss för all del hoppas att den inte är inne på den verkliga slutspurten, och att sen allting plötsligt står still!
Den som levt större delen av sitt liv i det förra århundradet må väl ha rätt att ta det lite med ro och till och med lägga av med lite gamla ambitioner. En del har nog till och med gett upp försöken att hänga med i utvecklingen.
Om man ska ha framgång nuförtiden brukade jag säga förr (bara det är ju en galen paradox) räcker det inte att bara hänga med i utvecklingen – man bör vara en av dem som leder den! Men bäst är det naturligtvis att ligga lite före dem som leder utvecklingen.

Ovanstående skämtsamma påstående kom tillbaka till mig, när jag läste dagens NA, där det fanns en artikel om en lärare som nominerats till ett pris för att hen hade startat en blogg för kommunikation med föräldrarna och eleverna i klassen.
När jag i slutet av 90-talet jobbade på Kristinaskolan i Lindesberg, startade jag ett liknande kontaktforum, och rester av det ligger fortfarande kvar på nätet eftersom jag inte kan ta bort innehållet. Kommunens hemsida var på den tiden ganska rudimentär, så jag byggde en egen sajt på gratishotellet freeservers.com med hjälp av programmet Microsoft Frontpage.
Kunskap, kreativitet och kommunikation var mina ledord för skolarbetet, och den privata hemsidan var en del av detta.
Den senaste och sista klassen som jag jobbade med var en trea, och fortfarande ligger den hemsidan ute på nätet på adressen kristina3an.freeservers.com. Där finns information, kalender, forum (Treans Torg) och lite annat föråldrat rask, men den som vill , kan gärna gå dit och kolla!
På den tiden var det fortfarande långt ifrån alla, som hade dator hemma, men den växande skaran visade stor uppskattning för möjligheten att på det sättet ta del av verksamheten och att hålla kontakt med skolan. Den som är nyfiken kan kolla på webbadressen ovan.

För övrigt har min hustru Inger och jag ofta varit tidiga med ett och annat, som till exempel certifierad giftfri odling i större skala. Vi blev medlemmar i Biodynamiska föreningen och våra saluförda produkter bar föreningens gula märkband. Men i butikerna ville man inte sälja lokalodlat giftfritt på den tiden, och privata kunder trodde att vi skulle sälja billigare eftersom vi inte hade några kostnader för konstgödsel eller bekämpningsmedel!

Det senaste som vi startat alldeles för tidigt läser du just nu.
Kopparbergarn, en informationskanal som produceras helt ideellt, och som skänker bort alla inkomster till glädje för barn och gamla! I dag kan det kanske vara svårt att hitta något liknande, men vem vet, i framtiden kanske det inte är så ovanligt.

Text: Björn Öringbäck