Nostalgiresa med anledning av Kulturglimtar
2015-06-30
Min dotter Gun och jag gjorde en resa i dåtid och nutid med anledning av Kulturglimtar som genomfördes under lördagen och söndagen.
Vi började vår resa med att åka till Ö Kumlan. Där bor och verkar Ingela Bornström och Dennis Fältström. De driver en gårdsbutik och rökeri med erkänt gott resultat. Under Kulturglimtar hade Ingela öppet café. Ingela och Gun har kännt varandra sedan lekskolan. Det blev ett glatt återseende. Tyvärr blev det inte så mycket prat eftersom det redan 15 minuter efter öppnandet
kl. 11 var lång kö av kaffesugna gäster.
Vi fick i alla fall njuta av kaffe/te och en god smörgås med köttbullar och pesto. Ingela berättade att hon hade tillsatt kirskål i peston. Det var mycket smakligt.
En lite fadäs inträffade, jag upptäckte att batteriet i kameran var slut så nu blev Gun min fotograf. Mätta och belåtna började vi vår vandring bland alla fantastiska hantverkare som visade sina alster.
Först förundrades vi över av vad man kan göra av gamla rostiga safttunnor. Björn Flint från Blötberget hade återbrukat tunnor från Tillmans musteri.
Det fanns allt från grillar som också kunde användas som ugn till vackra konstverk. Så promenerade vi till granngården. På gårdstunet sålde Lädertommy hantverk. Gun inhandlade en vristlänk av flätat läder. Där var också Dennis med sin fisk. Kvällens middag inhandlades. Inne i huset fanns en fotoutsällning (Andreas Classon), måleri av djur och natur (Christine Tomtlund) och vackra diadem i bl.a. frivoliteter (Eva-Marie Tomtlund). Vackra användbara saker i lappteknik fanns också att beundra. Tillbaka mot parkeringen gick vi en kulturstig som visade Ingelas kreativitet och fantasi.
På en sten satt ett troll och mediterade vid en källa med klart vatten.
Innan vi satt oss i bilen besökte vi ännu ett hus där vi beundrade stickade och sydda alster av Anna Greta Aronsson. Gunilla Nords vackra väskor och Moa Rudeberts formgjutna kermik var också värda att stanna upp en stund inför.
Nu blev vår fortsatta färd en resa tillbaka i tiden. Vårt mål var Stora Kumlan. På dåliga skogsvägar men med många ”minns du” gick färden.
Första stoppet blev badstranden vid Kummelsjön. Där hade vi tillbringat många sommardagar när Gun var liten. Det blev ett kort stopp vid Urmakartorp där Guns far var uppväxt.
Vid Stora Kumlans Folkets Hus snickrade Christer Lindström, Kopparbergs Korgmakeri visade korgar och trasmattor och Leena hade fortfarande vackra blommor till salu.
Ett kort stopp gjordes vid V Lövfall för att titta på fantastiska skapelser i tovat. På gården förberedde Carina och Hanna för kolbulletillverkning.
Nu började tiden kännas lite knapp men den går ju fort när man har roligt säg det.
Vi hann i alla fall med ett kort besök på Caféet vid Opera på Skäret. Vacker glaskonst av Eva Wickman, som föresten är Guns f.d. biologilärarinna. Där fanns också tovade alster av Stina Sahlin-Mercke.
Nu gick resan till Ställdalen och Ställdalens Handtryckeri där jag skulle vara värdinna några timmar.
Vi möttes av något annorlunda och glad musik. På verandan vid tryckeriet satt två musiker som förflyttade åhörarna med sin klädsel, instrument och melodier tillbaka i tiden. John Björklund och Thomas Lundkvist trakterar instrument som inte används idag.
John är välkänd för sitt engagemang i Ljusnarsbergs Kammarmusikförening. Han har sedan 1965 och några år framåt i tiden spelat med i en orkester som spelade medeltida musik. Han är en skicklig fagottspelare.
Thomas Lundkvist från Spannarbod är känd för att kunna spela på det mesta . Han var med och startade Södra Bergens Balalajkor. Han har också turnerat med föreställningar för barn i Länsmusikens regi.
På frågan hur länge de spelat tillsammans blev svaret ” sedan i onsdags”.
John Björklund spelade bl.a. på krumhorn.
Thomas Lundkvist spelade på en två meter lång rankett. Utvändigt är den endast ca 15 cm lång men invändigt finns ett långt rör som går fram och tillbaka så det blir 2 meter. Skalmeja är också ett instrument som används för att få rätt sound till medeltida musik. Kopparbergarns Bengt Lundell har tidigare spelat folkmusik tillsammans med Thomas så han fick äran att ackompanjera på trumma vid ett tillfälle. Publiken fick möjlighet att sjunga med i ”Idas sommarvisa”.
Thomas spelade blåspipa som han kallade ”sin blåa lilla gris”.
Med hjälp av en bit björknäver frambringade Thomas fågelkvitter.
Som avslutning spelade John och Thomas tillsammans med ett par fåglar. De var duktiga på att härma tyvärr sjöng den stora fågeln lite falskt ibland. Det går inte att beskriva men bilden kanske kan ge en inblick i den musikaliska upplevelsen.
Det var två mycket musikaliska män som gav en mycket uppskattad konsert i det vackra sommarvädret med en vacker omgivning.
Mina timmar som värdinna på Ställdalens Handtryckeri blev som vanligt en mycket trevlig upplevelse. Det kommer besökare från Ljusnarsberg men också från delar av Mellansverige. Många utflyttade kommer tillbaka under de två dagar som Kulturglimtar pågår. En av besökarna var Laila Bergström hon flyttade från Ställdalen för 25 år sedan.
Under tiden jag var kvar i Ställdalen åkte Gun upp till gruvorna i Ställberg. Hon har många minnen därifrån. Både hennes farfar och far har arbetet på Ställbergsbolaget som det då hette.
Hon har t.o.m. åkt hiss ner i gruvan.
Man har med stor varsamhet sparat vissa kuriositeter som t.e.x. denna tavla med skiftschema.
Gunnar Klys målningar finns fortfarande kvar i gott skick. Vissa ”gruvkarlar” går det att känna igen på målningarna.
Men det var inte enbart det som var intressant. Moa Wahlstedt visade mycket fina blyertsteckningar. Hon feriearbetar vid gruvorna.
Det här var vår upplevelse av Kulturglimtar. Fler bilder hittar du på Kopparbergarn.
Kulturglimtar är inte bara en möjlighet för hantverkare och konstnärer att få visa upp sig det är också en stor mötesplats för människor och som det blev för mig och min dotter, en nostalgiresa genom några årtionde. Kopparbergarn vill gärna ge de som ser till att hela denna stora organisation kan genomföras en stor eloge. Vi som hade möjlighet att vara med på ett eller annat sätt bugar och tackar.
Text: Thyra Lundell Foto: Gun Finsberg och Bengt Lundell
Det var en härlig dag med både kultur och massor med minnen… vandrade runt vid gruva i säkert 1,5 timme och sedan tog jag en sväng genom Ställberg och mindes, med blandade känslor, och naturligtvis tog mer kort. Det är som Anna säger bättre uppväxt kan vi knappast haft. Sena kvällar på bänken vid ICA, cyklade och badade i Krigstjärn m.m. m.m. och alla ”ungar” som hängde ihop och hittade på både sattyg och annat 🙂
Tusenbröder, ska det vara. Små abborrar! Men lyckan var stor? Men kanske inte för pappa som skulle rensa!
blir så nostalgisk så tårar rinner. Kumlasjön, vi badade och fiskade tusenårigas, Ställbergs gruva, vi var ett tjejgäng som fick på pappas ansvar åka ner på över 900 meter, strax innan det stängdes! Gissa om det var spännande! Bättre barndomsuppväxt kan man väl knappast få! Gun, Maria, Tina alla som var med! Ooooooj , vad roligt att se detta!
Vilket härligt sätt att minnas på! 🙂