Musik och röst i harmoni.

2017-10-30

Ett bord dukat med annorlunda instrument. En presentation från Ljusnarsbergs Kammarmusikförening. Vad får publiken som kommer in i Tingshuset från det vackra höstvädret att få uppleva?

Ljusnarsbergs Kammarmusikförenings ordförande Thomas Lundqvist hälsade publik och dagens gäster, Rota, välkomna.

Håkan Nyqvist är hornist och Karin Poppius är poet.

Programmet startade med att Håkan spelade på en didgeridoo. Instrumentet kommer från Australien. Den skall blåsas med en jämn luftström och ger då en meditativ ro. Karin deklamerade en av sina texter till. Ett lugn sänkte sig över salen. I mitt bröst kände jag en viss resonas som när man hör en trumma i samma takt som hjärtat men mycket stillsammare.
Det var bara början till en stund av stillhet och stark närvaro.

Karins texter var berättelser och bilder av människans relationer till naturen. Andra handlade om så skilda företeelser som våld och frihet. Hennes röst var levande och uttrycksfull. De instrumentala inslagen gav stöd till hennes ord men också fina mellanspel. Valet av instrumenten var framtagna med omsorg för att förstärka innehållet i texten som Karin skrivit och framförde.

Håkan var inte bara skicklig på att spela valthorn han var också mästerlig på att ta fram andra ljud som man inte visste fanns.
Publiken satt mycket tyst. Det ända som störde var när skribenten tappade anteckningsblocket på golvet. Jag glömde att hålla i det eftersom påverkan av musik och ord var så stort.
När konserten avslutades kom en lång och varm applåd.

Karin Poppius och Håkan Nyqvist avtackades med blommor av Ulla Björklund och ännu en välförtjänt applåd.
Till slut en liten presentation av några av instrumenten.

Det fanns Koto från japan.
En modern version av Quiros eller gurka som spelades med en affrokam.

Tumpiano kommer från Afrika och spelas som det låter med tummarna.

Från Kina kommer Xum som påminner om lergöken.
Sydamerika var representerat av Claves som är två pinnar som slås mot varandra.

Även Europa var representerad av mungigan och den Österrikiska trolltrumman.

På notstället hängde en rad klockor från gamla telefoner, en triangel och en träkloss.

Regnrör, maracas och sireen ingick också bland instrumenten.

Inger Hilding passade på att informera sig om instrumenten som trakterades.
Så lämnade vi Tingshuset med alla ? uträtade till ! och ett lugn inombords.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell