Morgontankar vid Smålommarnas tjärn.

2016-06-23

Några dagar kvar innan midsommar. Jag sitter åter vid smålommarnas tjärn med kameran färdig för bild. Det är morgon. Ingen vind. Det är så lugnt att tallskogen avtecknas spegelklart på tjärnens vattenyta. Doften från kaffemuggen får mig att ta en klunk, känner den varma dryckens arom. Jag begrundar omgivningen.

Lomparet vilar nära mig med huvudena på ryggen. De slutna ögonlocken öppnas ibland för lägesbestämning. På mossen lyser skvattrammens vita blommor i det sparsamma morgonljuset. Odonen och hjortronens blommor har börjat ombildas till bär. Jag sitter här och känner stor frid. En frid som förstärks av gökens välkända lockrop. Jag känner att här och nu är jag ett med naturen. Ett med lomparet på tjärnen. Ett med friheten att få vara med. Bara få vara och känna en stor tillfredsställelse.

Jag låter tankarna ledas tillbaka på de morgnar jag suttit här denna vår och försommar. Sedan förra kåseriet från denna tjärn den 17 maj har en del hänt vilket jag vill återge.

Morgonen den 26 maj ligger lommen på redet intill tjärnens kant och ruvar. På kanadagåsens rede i tjärnens södra ände har ruvning pågått sedan två veckor.

Gåshanen tar sina promenader förbi den ruvande lommen vilket förorsakar viss oro hos mig.

Vid besök några dagar senare ligger båda lommarna på vattnet och visar inget intresse för redet. Troligen har något hänt. Kanske gåsen eller någon annan predator varit framme.

Den 6 juni får jag på nytt bevittna en kopulation. Lomparet söker plats att gå upp på land under ett svagt jamande läte som tyder på samhörighet. Väl uppe bestiger hanen åter sin moatjé. Detta ger mig förhoppning om ny äggläggning framöver. Vid fjolårets häckning blev första äggen rövade och nya lades i början av juli. Det resulterade i en unge som lämnade tjärnen så sent som den 5 september tillsammans med ena föräldern.

Dagarna går. Lomparet vilar mest på tjärnen. Jag har ingen insyn i gässens rede så vad som sker där vet jag inte. Den 6 juni börjar jag ana att gåsparet snart skall kläcka fram sina ungar. Pappa gås håller sig troget i närheten av sin hona på redet.

Plötsligt flyger han med bestämda vingslag tvärs över tjärnen.

Gåsen landar intill stranden i en kaskad av vatten, burrar upp sig och visar verklig aggression

Vid tjärnkanten befinner sig en räv. Räven överraskas och tar till flykten.

På återvägen mot redet passerar den upphetsade gåsen med bestämda simtag intill mig. Skall han nu även jaga bort mig? Nej, vad skönt. Han fortsätter till redet.
Tre dagar senare är kanadagässen borta. Har troligen tagit med sig sina telningar och vandrat iväg. Jag får inte se dem mer.

Arkivbild från 2015

De lompar jag bevakar verkar som i fjol få en osäker häckningssommar. Av fem par jag hittills följt ligger endast ett par och ruvar. Normala år brukar äggen kläckas i månadsskiftet juni- juli. Orsaken till det osäkra häckningsutfallet är inte lätt att veta.
Jag önskar Kopparbergarns läsare en skön midsommarhelg. Ta Er gärna tid att vara ute i vår fina natur.
Text och bild, Bengt Lundell