Missnöjet i Sverige – och i Ljusnarsberg

2021-04-15

Det är väldigt sällan, som Kopparbergarn skriver en bokrecension, men när det någon gång händer, så rör det naturligtvis Ljusnarsberg på ett eller annat sätt. Senast handlade det nog om Kata Dahlström. Den här gången handlar det om missnöje.
”Det Svenska Missnöjet” heter en bok som kommer ut i dagarna och ges ut av bokförlaget Atlas. Boken är skriven av Johanna Lindell och Lisa Pelling, och den bygger bland annat på ett antal intervjuer som genomfördes i Ställdalen och Kopparberg 2019. Förutom i Ställdalen genomfördes intervjuer i Haparanda, Landskrona, Ronneby, Malmö och i Rannebergen utanför Göteborg. Orterna som valts ut hade det gemensamt att de i valresultatet 2018 fått många röster på Sverigedemokraterna. Frågorna i intervjuerna handlade om vad folk var missnöjda med lokalt och i Sverige, om tillit och misstro, om känslor av hopp och hopplöshet.
Hoppsan!
Kopparbergarn är ju politiskt obunden, men försöker känna hur vinden blåser utan att vända kappan efter densamma. En snabb koll på Google visar att författarna arbetar på Arena idé, som är en tankesmedja, knuten till fackföreningsrörelsen. Med detta sagt går vi över till att berätta lite om vad som rör vårt bevakningsområde.
Bokens första kapitel heter
STAD OCH LAND
Ljusnarsbergs kommun: valdistrikten Ställdalen och Tingshuset i Kopparberg

Det inleds med en dyster beskrivning av Ställdalen med en återblick till tiden för flyktingmottagningen och utvecklingen mot att bli en plats för ”social dumpning”. Beskrivningen avrundas med frågan om detta kan vara anledningen till valresultatet 2018.
Liknande beskrivningar finns också till de övriga orter där intervjuerna genomförts, om än ingen så dyster som ”vår”.
Av de svar som redovisas i boken, handlar många om praktiska saker i vardagslivet, framför allt om avsaknaden av en affär, men också dåliga vägar och brist på samhällsservice. Det är dock slående att även de boende i de andra områdena upplever en liknande situation.
I svaren från Ställdalen framhålls närheten till naturen som en positiv tillgång, liksom relativt goda kommunikationer med tåg.

Om undersökningen bör också sägas, att författarna inspirerats av av en tysk-fransk undersökning i liknande områden med hög andel väljare som röstat på så kallade missnöjespartier.
Huruvida bokens bild av förhållandena i Ställdalen är riktig kan naturligtvis diskuteras och säkert finns det en del negativa saker här som på andra håll, men när det är riktigt illa kan det ju bara bli bättre. Men vem skriver en bok om goda krafter och framtidstro, när elände säljer så mycket bättre?

Björn Öringbäck