Luciahögtid i Hörkens kyrka

14-12-14

På lördagskvällen var det många samlade i Hörkens kyrka för Luciafirande med elever från Kyrkbacksskolan.

Bara att komma in i den vackra gamla kyrkan ger stämning och när sedan Viveca Sjödell och Ida Blomqvist efter klockornas klang inledde med några gamla Lussesånger i folklig stil, kändes det perfekt.

Viveka Sjödell läste också kulturpedagog Micael Bjurströms tankar över traditioner och deras förändring/utveckling genom tid, en tankvärd text, som vi presenterar nedan.

Sedan tågade kören in med ljus och Luciasång. Lite efter kom Luciorna, en gosstrio och till sist tärnorna allt medan sångerna växlade och allt gick i folktraditionens tecken. Eleverna sjöng med klara, öppna röster och höll sina stämmor mycket bra. Viveka, Ida och Helena Engström-Anestedt gav eleverna sitt stöd med både sång och instrument och det blev ett mycket stämningsfullt och vackert framträdande.

Efteråt fick alla lussefika i fösamlingssalen. Det doftade saffransbröd och kaffe och stämningen var glad och hög. Ida hjälpte sina elever med ljus och dräkter och såg till att de hittade plats att sitta. Själv var jag tvungen att fråga henne vem som fått fram alla de trevliga Lussesångerna.

– Det har jag, svarade hon. Det finns så mycket bara man letar.

Ida är en musikens guldvaskare. I floder av sång och musik hittar hon pärlorna och guldkornen och eleverna får uppleva och lära sig sånger som ligger utanför det som skvalradion och MTV förser oss med. Det är berikande både för dem och för oss lyssnare.

Länk till Micael Bjurströms tankar om traditioner

Under kvällen kom även för mig tankar om traditionernas förändring genom tid. Jag håller med Micael om att det inte går att säga ”Så har det alltid varit – Så har vi alltid gjort”. Jag tänkte på tomten. När jag var liten, var tomten en grå gubbe, som såg till att allt sköttes på gården. Han flätade hästens man på julafton och hjälpte Fummelper att snida ett vackert julklappsskrin till mor. Men han var också fostrande. Han gav den late Nils Holgersson en smäll på kinden och lärde Lille Vigg att vara tacksam för ullstrumporna, som mor hade stickat.

Vad är tomten nu? Jo, visst kommer han med klappar i många hem liksom han gjort i många år, men i affärernas fönster visas ofta en röd gungande figur efter amerikanskt mönster – en figur som med ett intelligensbefriat leende säger ”Ho-Ho!” Ändå – av barnen är han alltid lika älskad och det är det viktigaste.

Det är med traditioner som växande och åldrande. Man ser inte förändringen dag för dag, men tittar man tillbaka i albumet ett tiotal år, blir man varse att det hänt en hel del.

Text: Inger Aftonljus
Foto: Björn Öringbäck