Loppishelgen i Hammarbacken

2020-07-14

Hej Ljusnarsbergare och alla andra som läser Kopparbergarn!
Vi har precis avslutat loppishelgen och tänkte komma med en liten redogörelse från hur vi uppfattade den på Hammarbacken Guldsmedshyttan.

För våran del började det med tältresning och framtagning av bord på fredagen.

Lördagen började med upplockning, som vanligt är man för långsam för redan ca en halv timme innan öppningsdags började folk anlända och folk kom hela dagen, många bekanta ansikten inte bara från trakten utan även några Örebroare dök upp i publiken.

Sedan fick kameran lov att vila för trycket var för stort eftersom vi hade uppsikt även över föreningens loppis eftersom ordinarie ”loppistant” tillhör de sk. Riskgrupperna och valde att hålla sig för sig själv någonstans nära hemmet. Affärerna spelade ingen roll egentligen men det var trevligt att konstatera att vi kunde hjälpa föreningen att tjäna någon krona, eftersom de beslutat att hålla Skogskafét stängt hela säsongen.

Under lördagen räknades ungefär 175 bilar in och jag tror att alla handlade för minst en krona. Eftersom vi övernattade hemma så skulle allt plockas undan.

Så söndagen kom med nya förväntningar och eftersom lördagen varit ”galen” så var de inte så höga och idag dröjde det till ungefär kl. halv elva innan första bil dök upp sedan kom de med någorlunda jämna mellanrum men idag hann vi få fram grejerna innan det kom folk.

Framåt lunchdags dör det upp en murvel som sade sig komma från NA, jag hade ingen orsak att misstro henne när hon kom fram med kamera och anteckningsblock och när hon fotade mig så gav jag naturligtvis moteld.

Söndagen gick i lugnare tempo och vid femtiden var allt undanplockat och bara rivning av tälten återstod men det fick vänta till måndagen och mitt på dagen var Hammarbacken återställd.

Det enda som berättar att något skett är ”gångstigarna” i gräset som slingrade sig runt där borden stått men de är borta efter nästa klippning.
Nu återstår bara att tacka alla som gjorde helgen minnesvärd så till alla besökare TACK och välkomna åter nästa gång när det nu blir.

Text och foto Benny Collin