Annorlunda julbord

15-11-29

Julbordens tid är här, och det vattnas säkert allaredan i munnen på en och annan vid blotta tanken på sillinläggningar, strömmingslådor, lax ”på längden och tvären”, revbensspjäll, skinka och ”jansson”.
För många företag och föreningar är det ett måste att boka in sig för ett julbord i december, och för en del människor kan det innebära att man börjar tröttna så smått på julmaten redan innan julen är här på riktigt.
Fast alla julbord smakar förstås inte precis likadant överallt, och vill man smaka något riktigt annorlunda, så finns det alternativ, inte minst på grund av att våra nya svenskar, med rötter i andra kulturer, tagit med sig sitt matlagningskunnande hit.
Sålunda provade ett par av Kopparbergarns represententer på att smaka av ett libanesiskt julbord tillsammans med vännerna Matti och Carina Hillhed.
Nej, de kommer inte från Libanon, och deras kunskaper om det Libanesiska köket är nog för övrigt ungefär lika begränsade som våra egna.
Desto mer kunskap om detta har ägarna till Christinas Café, det visade de klart under vårt besök.
Prcis som vid svenska julbord, ska rätterna helst ätas i en bestämd ordning, men man behöver inte känna till denna, eftersom gästerna serveras vid bordet. När vi kom dit stod skålar med olika kalla förrätter samt bröd på bordet, men innan vi fick ta för oss av härligheten fick vi en kort genomgång om vad de olika sakerna hette och vilka ingridienser som de innehöll.
Smakerna var genomgående friska och lagom kryddiga och varierade på ett sätt så att de kompletterade varandra.
Sedan kom de varma förrätterna in, och även nu fick vi veta vad vi stod i beredskap att sätta i oss. Rätterna bestod huvudsakligen av små piroger med olika fyllning i samt en minipizza.
När vi kommit så långt började vi inse att det skulle finnas plats för de rena kötträtterna från grillen också. Ett stort fat bars in med file av kyckling, gris och nöt, samt färsbiff på en bädd av couscous och marinerad klyftpotatis och bröd.
Allt doftade och smakade så gott, men magen började bli full.
För att övertala den till att ta emot lite mer, släppte undertecknad ut bältet ett snäpp, men inte ens detta hjälpte långt.

Åndå visade det sig omöjligt att motstå när en liten kopp starkt libanesiskt kaffe med kardemumma och andra kryddor serverades som avslutning tillsammans med en mannagrynskaka toppad med vispgrädde och smaksatt med rosenvatten.
Men sen var det absolut fullt.
Ungefär likadant stod det till för övriga i sällskapet, så mätta och belåtna, med maten och servicen, drog vi oss så småningom hemåt i novembermörkret.
Julbordet på Christinas Café i Hällefors rekommenderas varmt till den som söker något annorlunda och gott!

Text och foto Björn Öringbäck och personal