News

Translate:

Flagcounter

Flag Counter

Väder

klart.se

Arkiv

Kränka eller tänka

Kränka eller tänka?

15-02-27

Det skrivs mycket om yttrandefrihet just nu, och i synnerhet om man med yttrandefriheten som argument upphöjt kränkningar och trakasserier till konst.
Har den som kallar sig själv konstnär, och sitt skapande som konst, rätt att grovt kränka andra människor för deras åsikter, läggning eller religion? Eller att störa andras etiska och estetiska känslor? Ska man räkna provokationer, kränkningar och blasfemi som konstformer med egna utbildningslinjer?
Här diskuteras inte frågan om vilka åsikter som är ”rätt” eller ”fel”, utan enbart det faktum att vi människor är olika på många sätt, och frågan om vem som har frihet att smäda och håna andra, som i sin tur inte har frihet att slippa bespottas.
Det jag skriver här är inte ett försvar för de våldsamheter, eller hot om sådana, som begåtts av människor som känner sig provocerade. Enligt mitt tänkande är våldshandlingar oacceptabla. Men alla tänker kanske inte som jag, som tillbringat mer än 40 år i skolans värld.

Visst har det, historiskt sett, brukats våld i skolan också. Den så kallade skolagan var tillåten så sent som 1957, men i vår tid råder nolltolerans beträffande såväl våldshandlingar som kränkande behandling (t.ex. mobbing). Och det gäller inte bara personalens uppträdande mot barnen, utan också sådant beteende mellan eleverna själva. Dessutom är det alltid den kränktes upplevelse av händelsen som utgör grund för den fortsatta behandlingen av ärendet.
Tyvärr är det inte alltid så enkelt. – Ett ord leder till ett annat, ett gräl, en smäll, ett råkurr. Vem är den kränkte?

Från min egen tid som lärare minns jag att rasternas fotbollsspelande gav upphov till många små konflikter av typen: ”Han satte krokben för mig!” – ”Det gjorde jag inte alls, han snubblade!”
Särskilt två pojkar (ivrigt påhejade av sina lagkamrater) råkade ofta i handgemäng på grund av skilda uppfattningar av situationer på planen.
Det var efter en sådan rast, som jag lyckades samla och lugna de båda så pass att jag kunde sätta dem mitt emot varandra vid ett bord, och på bordet mellan dem placerade jag den här bilden.

sessa

Sen frågade jag dem vad de såg på bilden. Den ena sa förstås att han såg en prinsessa, men den andra påstod att det var en gammal gumma. Ingen av dem kunde förstå den andres tolkning – förrän jag vände på bilden!
I vårt efterföljande samtal insåg faktiskt båda att man kan se samma bild, men uppleva den olika beroende på från vilket håll man betraktade den. De insåg också att man faktiskt kan uppleva en och samma situation olika, och eftersom de båda drog sina slutsatser av detta, blev det efteråt betydligt färre onödiga konflikter dem emellan.

gumma

Tänk om det vore lika enkelt att förklara för vuxna provokatörer, och få dem att uppleva situationen från ett annat håll! Tänk om de kunde känna den smärta de tillfogar andra, och ta sig en funderare på vilka drivkrafter som förmår dem att fortsätta skada andras psykiska välbefinnande. Att andra till och med kan se deras verksamhet som en anledning att ta till våld!

Och tänk om de kunde förstå att varje kränkande handling i tanke ord och gärning, alltid är mera förnedrande för upphovsmannen än för den medmänniska som utgör målet!

Björn Öringbäck

 

2 kommentarer till Kränka eller tänka

  • Leif Larsson

    Det är inte konstigt att så många ser olika på saker o ting Om det ändå vore så enkelt att att få folk att se samma sak
    En tankeställare Bra klargjort
    Hälsning Leif i Nittkvarn

  • Thyra Lundell

    Kram Björn!
    Thyra