Intresse för Skogsfinnar fyllde Tingshuset

2024-03-29
Berättelsen om Skogsfinnarna som kom till Ljusnarsberg i början på 1600-talet intresserade ett 80-tal åhörare.

De flesta stolar som gick att uppbringa kom till användning.

Karin Wigert, representant för LRF, hälsade Jan-Erik Björk välkommen.
LRF i Ljusnarsberg hade engagerat Jan-Erik Björk för att under söndagseftermiddagen tala om dem som migrerade från Finland, främst från Tavasteland och norra delen , till Bergslagen. Jan-Erik Björk är välkänd bland de som är intresserade av Skogsfinnarna. Han har skrivit flera böcker i ämnet.

Det var främst 30-40-åringar som kom hit. När någon etablerat sig här kom medlemmar i familjen och bekanta efter.
Migrationen orsakades främst av bl.a. krig mot Ryssland, en stor befolkningsökning i Finland, hårt skattetryck och klimatförsämring. Västra delarna av landet var till stora delar svenskspråkiga och det var därför naturligt att flytta västerut.

Bild som ingick i föreläsningen

Hörken blev en samlingspunkt i Ljusnarsberg. Det var innan Ljusnarsberg blev egen socken. Hörken tillhörde Grangärde. 1607 fick 3 personer tillståndsbrev från kungen att etablera sig i Hörken. Snart byggdes antalet finnar på och många flyttade sedan vidare mot Värmland och Norge. Målet var att få ett eget hemman. Främst sökte man sig till lediga marker och i närheten av en sjöar.
Finnbygder var platser där det bodde många som talade finska och värnade om den finska kulturen.
Det uppstod många missförstånd mellan de svenska myndigheterna och de finska migranterna.

Bild från föreläsningen
Ett av dessa var tolkningen av det talade ordet. Svaret på frågan kanske vi kan få om vi inte tolkar rätt. När migranten slog sig ner på en plats så tolkade myndigheten (prästen) namnet på ett sätt. Personen flyttade och då fick hans namn en annan tolkning. Då det blev det en ny person som tolkade finnens talade språk på ett annat sätt.
Det var inte bara att slå ner sina bopålar och börja svedja. Först skulle det ske insyning av platsen. Myndighet tog hänsyn till bl.a. hur långt det var till närmaste granne. Det var viktigt att man inte kom för nära varandra. Tingsbeslut om skattefrihet skulle tas innan man kunde bygga och ta upp åker. Boplatsen skulle också registreras i jordebok.
Markörer för Skogsfinnar var bl.a. deras bostäder: Rökstuga, Ria och Rökbastu. Alla tre var viktiga för dem och deras vardag.

Bilden ingick i Jan-Erik Björks föreläsning.

Rökstugan var bostaden. Den varma röken samlades upp under innertaket. Verkningsgraden var ca 90%. Man behövde eld var 3:dje – 4:de dag.
Det fanns andra markörer för att det funnits Skogsfinnar på trakten som magi och folktro där mieskuva, bildmagi, ingick. Genom att skära ut en bild som man sedan successivt genomborrade med bl.a. spik kunde oskadliggöra en person som man inte gillade.

Bilden ingick i Jan-Erik Björks föreläsning

Man finner också markörer från det finska hantverket.
Den mest vanlig markören och den som finns i vår vardag idag är nog språket. Vi hittar det finska ursprunget i namnet på bl.a. byar, sjöar, myrar och älvar.
Avslutar referatet med några intressanta detaljer som Lars-Erik plockat fram.
* Mellan 1637 och 1650 ökade befolkningen från 107 till 240 hushåll.
* Svenskarna svedjade för att få bete till sina djur. Finnarna för att få åkrar.
* 1610 byggdes en masugn som belönades av kungen med 12 tunnor spannmål.
* Svenskarna höll finnarna borta från sina fäbodar utom någon enstaka som fick fungera som vakter mot andra finnar.
* Skogsfinnarna var duktiga älgjägare främst på skarsnö. Genom att hetsa älgarna gick de igenom skaren och det var lättare för jägarna och fälla bytet. Ibland räckte det men ett spjut.
* 1639-1640 förbjöds svedjebruk då skogen behövdes till bergsbruket.

Gunilla Eliasson avtackade Jan-Erik Björk med en blombukett och en bok som hennes morbror Nils Karlsson skrivit. Det blev också en lång och varm applåd för en mycket intressant föreläsning.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell