Korta nyheter

Flagcounter

Flag Counter

Väder

klart.se

Translate:

Herman

Porträtt

2015-04-25

DSCN1311_650px-1

I Ljusnarsberg finns många människor med ett intressant och utåtriktat liv.
Kopparbergarns skribent har träffa en. Lars-Olov Hermansson. Hur många är det som inte känner igen namnet? Säger man Herman vet nog de flesta Ljusnarsbergare och även utsocknes vem det är. Därför kommer jag att skriva Herman i forsättning.
Herman är uppväxt i samman hus som han idag bor i tillsammans med hustrun Birgitha.
Tre vuxna söner har lämnat barndomshemmet och ordnat sig egna liv.
Herman har alltid tyckt om liv och rörelse, vilket han gör än idag. Han började skolan i nuvarande Garhytteskolan och senare i Riggards skola. Fritiden var full av aktiviter, som friidrott, fotboll och brottning. När Herman växte upp fanns en mycket aktiv brottarklubb i Kopparberg. Man tränade i f.d Laxbrogården. Tyvärr var det för lågt i tak så på frivillig och idell bas grävde man ur källaren i Folkets Hus och gjorde träningslokal där. Tävlingar anordnades på scenen. Herman lyckades tre år i rad bli 3:a i bantanvikt på distriktsmästerskap.
Som vuxen blev det skidor på längden som blev dominerande. Några Vasalopp är avklarade. Även maratonlopp har stått på aktivitetslistan. På långloppen ställde hustrun Birgitha upp som energipåfyllare. Han har under åren, tack vare sitt sporterutövande, fått många nya vänner och fina upplevelser.
Även djur har varit ett stort intresse. När han växte upp cyklade han ner till Sven Bengtsson på Bäcktorp för att vara med honom i ladugården. Sin värnplikt hade han velat gör på dåvarande hundskolan i Skellefteå men inskrivningsnämnden tyckte att han skull köra traktor i Örebro.
Efter att ha gjort färdigt den 7-åriga folkskolan började han verkstadsskolan på SKF Bångbro.
Det ledde till fast arbete på SKF. Herman var en av de sista som var kvar när bruket stängde portarna för gott 1987.
Från 1970 arbetat Herman som deltidsbrandman i Kopparberg. Han vidarutbildade sig för att så småningom bli brandförman. När SKF lades ner var det läge för att tänka framåt.
Som brandman hade han fått inblick i ambulansjobbet. Han fick möjlighet att praktisera och fick sedan ett sommarvikariet som blev fast jobb. Detta ledde till en 2-årig undersköterskeutbildning. I 24 år blev sedan en ambulans hans arbetsplats. Ambulansen har förändrats från något som så snabbt som möjligt skulle ta patienten till akuten till en nästan fullt utrustad akutmottagning.
Herman har en hel skattkista med minnen från den tiden. Det finaste var att få hjälpa till när en ny liten människa kom till världen. Men det kunde också bli lite absurda situationer som den gången när de skulle hämta en äldre man i en bostad. Herman såg att det hängde ett älghorn på väggen och började prata älgjakt med mannen. Herman satt sedan tillsammans med honom bak i ambulansen och fick lyssna till många jaktminnen. När det kom fram till akuten och föraren öppnade dörrarna bak för att hjälpa till med båren var mannen mitt uppe i en spännande älgjakt så det var bara att vänta i ambulansen tills historien var över. Många är de livsberättelser som Herman fått ta del av under transporter. Han tycker att han haft ett intressant och givande yrke även om det naturligtvis inträffar svåra saker.
Idag är han nöjd med att slippa vara uppbunden av personsökare och jourtider. Men han sitter inte med armarna i kors för det.
Många är de barn och ungdomar som gått på simskola och fått lära sig hjärt-lungräddning samt livräddning av Herman.
I 40 år har det funnits en skridskobana i Herrhagen. Till en börja fanns det många barnfamiljer som hjälptes åt att sköta den. Nu är det inte fullt så många men Herman har tagit på sitt ansvar att den skall spolas. Den är alltid först i Kopparberg med åkbar is varje år. Han berättar hur dom fick rivningsvirke för att bygga ett omklädningsrum. Lokala företag har sponsrat efter var och ens förmåga och kunskap. Herman är väldigt stolt när han säger att vandaliseringen har uteblivit.
Älgjakt har också varit ett stort intresse som kanske inte känns lika angeläget längre.
Något som Herman minns med glädje och stolthet var när han medverkade i uppsättningen av Lasse-Maja i Löa hytta. Han spelade länsman Kron som inte riktigt levde upp till sitt förtroende som ämbetsman. När Kron avtjänade ett straff i Örebro träffade han Lasse Maja. Tillsammans gjorde de senare inbrott i Järfälla kyrka. Länsman Kron klarade sig men Lasse Maja hamnade på Carlstens Fästning i Marstrand. Herman tyckte det var stort när han fick möjlighet att provligga träbritsen som Lassa Maja legat i. Man spelade nämligen föreställningen en gång på Carlstens Fästning
Det här var ett litet komprimerat axblock ur Hermans levnadshistoria. Vi som känner Herman vet att det är en man med stor empati för sina medmänniskor. Hans glad skratt kan lysa upp den gråaste vardag.

Text och bild: Thyra Lundell

4 kommentarer till Herman

  • MariAnne Martinsson

    Ett stort fång rosor till Lars Olov Hermansson! För alla år Du undervisat i livräddning, i Hörkens simskola. Uppskattat av alla!

  • Fridda Sandberg

    Ja, den filuren känner man igen. Jag jobbade i verket vid damma tid som han.Alltid pigg på att skoja och outstanding som ambulansman

  • bengt.frykberg

    en sak som inte nämns i reportaget är att Lars-Olov har den finaste egenskap man kan ha han är medmänniska.

  • bengt.frykberg

    snyggt jobbat .ingenting glömt