Från högsta punkten till en lägre i Ljusnarsberg

2020-04-18

Från utsikten uppe i Älvhöjdstornet kan man, om man är observant, skönja ställen där något måste ha ägt rum för länge sedan. Och när vi renoverade tornet gjorde vi små utflykter för att titta på vad det var. Det första som vi kom i kontakt med var något som helt naturligt kallades för Älvhöjdsfältet. Det är en av traktens äldsta gruvor. Några ortsbor började redan år 1690 att undersöka platsen. Redan år 1697 började malmen bearbetas. Malmen innehöll hela 52 procent järn. I Sebastian Graves regi forslades malmen till Säfsverken för att täcka deras behov och från år 1726 även till Strömsdals masugn.

Bild från digitalmuseum.se

Det var stora strapatser då malmen kördes med häst både sommar och vinter, vilket var en säker inkomst för bönderna runt omkring. År 1729 ålades Greve att leverera malm till Grangärde hytta som saknade malm. År 1888 försvarades gruvorna och utmål lades ned år 1918.

Eftersom Eu-pengar fanns kvar efter renoveringen av tornet, bestämde vi oss för att rensa gruvorna och inhägna dem. Nu började en rolig tid. Vi startade med att vinscha upp Älvhöjdbornas saker som dom tröttnat på och slängt till den sista vilan. Minst tjugofem släpvagnslass till tippen med massor av allehanda saker. Det var cyklar, båtar, barnvagnar, burkar ,hembränningsapparat, flaskor och vanligt skrot. För att inte tala om ett par mopeder, två kraschade bilvrak gamla husgeråd, soffor och allt,allt,allt.

Sakta men säkert började det se riktigt snyggt omkring gruvhålet. Stånggången reparerades de sista femtio meterna fram till gruvan. Resten var nedruttnad. Annars var den ungefär femhundra meter lång.Staket byggdes runt om för att förhindra att djur ramlade ned.

Det kändes riktigt bra att göra en liten eld och koka kaffe och lyssna på Gruvfruns ekande tack för att ho befriats från allt skräp.

Bild från Wikipedia

Inte så långt därifrån började den stenrike brukspatronen Carlberg att år 1847 med hjälp av krut spränga upp den gruva som kallades Yxsjö-Smaltjärns -Kopparhytta. Under några år fram till 1851 framställdes hela 148 skålpund koppar. Problemet var att vatten forsade in i gruvan och trots stånggång från Pumpbäcken var det svårigheter att bryta malmen och till sist var Carlberg tvungen att lägga ned. Nu finns bara en ruin och en bit stånggång kvar som påminner om stortiden, ett stycke Bergslagen i miniatyr, som med tiden faller i total glömska, men som våra förfäders förfäder med svett och slit bidrog till utvecklingen i våra trakter.

Ta gärna en tur till vildmarken när sommaren står i sin fagraste blom. Men bli inte rädd om det hörs konstiga läten, det kan vara mördaren T…. som bodde i en koja i Smaltjärnsskogen och var fruktad av alla, men som är borta sedan många år. Ta med en termos och ta en tur upp i Älvhöjdstornet sedan ner till gruvorna , Brattforsen och allt det andra. Jag garanterar det är värt den promenaden.

Det här med gruvor ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag själv är gruvägare. Min far ägde en gruva som hette Sjumansgruvan. Jag ärvde den men det lär nog dröja innan jag spränger den i luften.

T.f.Gruvfogde Text Leif i Nittkvarn