Fäbomusik i Folkets Trädgård.

2020-08-30
Så var det dags för sommarens sista musikkväll i Folkets Trädgård i Ställdalen.

När man kunde köpa sin beställda smörgås var många redan på plats. Här får Kimmo och Nicolai sin beställning av Elin.
Det kändes lite svalt i luften fastän solen sken från klarblå himmel. Vi får acceptera att höstmånaderna snart är här. Men vi som har besökt Folkets Trädgård under sommaren har fått en stor dos energi inför det.

Kvällens föreställning var fullsatt och alla var där i god tid för att prata bort en stund.

Innan musiken började fick undertecknad möjlighet att framföra en kort sammanfattning från sommaren med Folkets Trädgård och ge publiken möjlighet, att ge de som planerat och genomfört denna viktiga samlingsplats i Ställdalen en applåd. Den har varit till för alla åldrar. På den stora öppna ytan har man kunnat träffas utan att komma nära.
Ställdalens Byalag är arrangörer, men de som kläckte idén och som genomfört den är:
Elin och Bernhard som inte varit Ställdalsbor ett år ens, men som på den korta tiden har engagerat sig mycket för byn.
Kicki har varit Ställdalsbo lite längre. Hon har hunnit med att planera och genomföra Folkets Trädgård, fastän hon pendlar till sitt jobb i Örebro varje dag.
Amilie och Arno. Amilie har tillbringat många somrar i Vintermossen hos mormor och morfar. 2018 tog hon med sig Arno från Holland och flyttade till Svartviken.
Susan och Nicolai är de som bott här längst. Efter att ha mellanlandat i Stockholm från New York kom de till Svartviken och Ställdalen 2015.

Nu hördes kulning någonstans ifrån. Publiken förflyttades till en fäbod i Dalarna. Det var Kål Berit som presenterade sig.

Efter en stund satt Rutåbrakkar, Kål Berit Sens och Esbjörn Lilja, på scenen. Kål Berit är till vardags Dramapedagog och Esbjörn slagverkslärare i en kulturskola.
Publiken fick lyssna på olika sorters kuling. Både den som lockar hem och den som får djuren med hem i samlad trupp. För olika djur används olika kulning. Vi fick ett prov på getlock av Dansar Edvard.
Kål Berits mor och mormor har varit fäbodkullor så hon hade mycket att berätta. Kulning har funnits sedan slutet på 1600-talet och kan höras upp till 2 km när syftet är att locka hem djuren.

Vi fick lyssna till hur hon kulade sin mors kor då var tonen inte så hög utan nästan lite smekande.
Kål Berit har själv varit fäbodpraktikant och rekommenderade publiken att prov på. Det hårda arbetet uppvägdes av det stora lugnet och stillheten på föbodvallen. Det var inte klocka som bestämde utan djurens skötsel.

Kål Berit spelade på en modern version av sälgflöjt.

Den var cirka 60 cm och gjord av plast. Det var hennes blåsstyrka som angav tonerna eftersom det inte fanns några hål på flöjtens längd. Svårt att förklara.
Vi fick lyssna till många för oss välkända melodier, som kan härledas till fäbodliv. ”Kula hem” och ”Jag blåste i min pipa” var några.
När Simon och Garfunkels ”Scarborough Fair” framfördes förtätades stämningen. Esbjörns gitarrspel var av hög klass.

Rutåbrakkar tyckte att när man var i en så fin trädgård kunde man inte förbigå ”Ut i vår Hage”. ”Vem kan segla förutan vind” är en fin kärleksvisa som vi fick höra. Barnvisan ”När trollmor har lagt de elva små trollen” var det många i publiken som nynnade med i, speciellt refrängen.
När konserten var över ville publiken ha mera. Efter övertalning fick vi t.o.m två låtar. Den sista var en sagorapp som Kål Berit själv skrivit. Hon lärde ut grunderna till oss. Men det blev rätt så snart mer skratt än sång från åhörarna.

Publiken fick med sig en stor portion glädje hem. Vilken värdig avslutning på musikkvällarna i Folkets Trädgård.

Tack Kål Berit Sens och Esbjörn Lilja för en underbar kväll.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell