En mångkonstnär
2017-12-18
Kopparbergarn gjorde ett privat besök hos Åke Vogel och hans Eva.
Vi gick dit föra att se på hans fantastiska tavlor som bl.a har visats på Blå Soffan. Vad vi inte visste var att Åke också skriver dikter. Överraskningen var stor när han ur minnet började recitera både egna och andras alster. Kopparbergarn övertalade honom att få publicera några av dikterna. Vi börjar med den lilla grisen som väl kan passa så här i väntan på julen. Dikten läste Åkes pappa för honom när han var liten.
Liten gris
Liten gris i stian stod
tyckte sig dock allför god
att där traska bland de andra
ville ut i världen vandra
för att se sig kring.
Grisens mamma bad och grät
tro mitt barn jag bättre vet
utanför finns faror många
vilda djur med ben så långa
som dig äta upp.
Grisen knyckte på sin svans
det ska gå just som en dans
puff, han knuffade upp grinden
och sprang ut ikapp med vinden
stackars liten tok.
Bäst han sprang i ryslig fart
fick han syn på något rart
Karos skål där stod vid vägen
fylld med mat och ej förlägen
nasse dit och åt.
Karo lugnt i kojan låg
men när sådan gäst han såg
ut han rusa på stunden
skällde vilt den stora hunden
på den lilla gris
Åh vad grisen blev förskräckt
han som skrutit nyss så käckt
satte mellan benen svansen
och i hurtig fart gick dansen
över stock och sten
Petter dräng en skymt fick se
av en gris som sprang för tre
huj, nu bar det utför backen
Petter efter och vid stacken
fick han rymmar´n fast
Det blev nasses sista färd
ut i denna grymma värld
in han fördes med detsamma
och fick smäll utav sin mamma
det var välförtjänt.
Nedtecknad av Åke Vogel
Helgulligt!