Brukarinflytande i praktiken

2019-01-29
Kopparbergarn har besökt Solstickan.

Dagverksamhet för vuxna med funktionsvariationer.
Från ett grått och lite råkallt vinterväder kom vi in i en varm, rofylld miljö och ett lågmält samtal runt kaffebordet. Verksamheten sysselsätter 22 personer.

Det utförs individuella arbeten. Här tillverkas handvärmare fyllda med ris som värms upp i mikron.

Legoarbeten utförs med stor noggrannhet.

Undertecknad hade hört berättats om två metoder som lägger grunden till en trygg vardag utan många frågetecken för personer med funktionsvariationer. Det kändes rätt att få delge Kopparbergarns läsare kunskapen om en liten med viktig del av kommunens verksamhet.

I träningsköket fick skribenten och fotografen en innehållsrik och intressant information av

Johanna Carli och

Gunilla Gunnarsson två av fyra i personalen.

På vägen dit passerade vi en dörr med skylten vita rummet.

Egentligen ville Johanna och Gunilla inte visa oss rummet eftersom det inte var färdigt än men vi fick ta en titt. Rummet var klätt med vitt tyg som hängde i mjuka veck från taket. På golvet stod en omonterade vattensäng. Visionen är att det skall bli ett rum för avkoppling och samtal. Kopparbergarn kommer att besöka Solstickan när det vita rummet står färdigt.

Första talade vi om VISA-verktyget. VISA står för visuellt, individuellt, strukturerat, arbetssätt. Grunden är sju frågor från brukarna som skall besvaras. Vad ska jag göra? Var ska jag göra det? Hur skall jag göra det? Hur länge skall jag göra det? När skall jag göra det? Med vem ska jag göra det? Vad ska jag göra sedan? Svaren på dessa frågor gör att det blir en trygg tillvaro och att saker utanför den invanda vardagen blir trygga och väl planerade. All personal skall kunna ge svar på dessa frågor.
Det är viktigt att individanpassa miljön då det finns lika många funktionsvariationer som det finns människor i verksamheten. Kunskap om individen och förståelse för dess funktionshinder är en viktig del i verksamheten. Mötet måste utgå från personen.

Gunilla och Johanna har märkt en stor skillnad sedan man började inför VISA. Förr tyckte de att deras information var tydlig men det kom många frågor inför t.ex. en utflykt. Det blev stor skillnad mellan sommarutflykterna 2017 och 2018. 2018 behövde ingen ha egna funderingar. Allt fanns på papper och mycket konkret tydliggjorda. ”Glada överraskningar” kan bli fel om de inte förankras på rätt sätt.
Jag vill avsluta med ett citat av Stefan Einhorn som fanns med i kompendiet till VISA ”Du skall sträva efter att bemöta andra såsom de behöver bli bemötta”.

Så till delaktighetsmetoden. Den vänder sig till dem som bor i särskilt boende. Gunilla och Johanna är utbildade vägledare för boende och personal.
Två gånger om året görs besök på dessa. Vägledarna pratar först med de boende och sedan med personalen som följs upp med ännu en boendeträff. En gemensam träff åtföljs av ett avslut där även enhetschefen Margareta Emnegard deltar. Det är frågor om vardagens aktiviteter och trivselfrågor som tas upp. Det viktiga med delaktighetsmodellen är att de boende fått större möjlighet att påverka sin vardag. Visst hade man samtal innan, men nu har man strukturerat samtalen och det har gett personalen kompetensutveckling och brukarna större självförtroende.

Kopparbergarn pratade också med Gunilla och Johanna om deras yrkesroll. Båda trivdes och tyckte de fick mycket tillbaka från dem som deltar i dagliga verksamheten. De ser hur personer växer när de får arbeta. Båda tycker att beslutsvägarna är korta och chefen Margareta Emnegard alltid finns till för att lösa uppkomna frågeställningar.

Undertecknad kan konstatera att Ljusnarsbergs politiker tycker det är viktigt att personalen får gå utbildningar så att personer med funktionsvariationer kan ges en meningsfull och utvecklande vardag.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell