Blommor efter byvägen.

2015-07-21

Söndagmorgon. Ser ut som om det bli en fin dag. Eftermiddagen kan bjuda på regnskurar men det är då det. Beslutar att trotsa väderprognosen och använda eftermiddagen till blomexkusion. Vet att purpurkipprot blommar efter Vintermossvägen vid den här tiden. Ringer Märta och hör om hon har tid och lust att följa med och det har hon.
Vid 2-tiden åker vi iväg med kaffe i ryggsäcken.
Efter Vintermossvägen sluter Leni upp. Hon är uppväxt i Vintermossen och kan vägen på sina fem fingrar.

Det första hon visar oss är skogsknipprot. En ståtlig orkide’. Blommar sent med vi hittade enstaka blommande exemplar.

Nu lade jag vardagen åt sidan och ägnade all min uppmärksamhet åt den fantastiska mångfalden av sommarblommor som växte efter vägen. På grund av den svala sommaren blommar de flesta ovanligt länge. Sakta gick vår promenad lite fram och tillbaka. Smultron i riklig mängd stoppades i munnen.
Märta har förmågan att se det lilla i alla blomning. Darrgräset är mycket vackert med sina ax som ser ut som små hjärtan.

Slåtterblommor i riklig mängd lyste vita i dikeskanten. Höskallran hade redan släppt sina frön. Leni berättade att hennes far brukade skaka på dem. Om fröna då låg lösa och skallrade var det dags att börja med höet.

På ett ställe hade gråbinkan samsats med blåklockor till en vacker bukett.

De olika nycklarna har blommat i riklig mängd. De flesta är överblommade men det gick att hitta vackra, stora exemplar.

En stund vilade mina ögon på en tuva med jungfrulin och dess speciella blå färg.

Många fjärilar tyckte att det var en bra dag att söka föda på. Solen lyste mest hela tiden. De var mest blåvingar och nätfjärilar som vi kunde njuta av.

Några tuvor smällglim fick mig att minnas tillbaka. När de är riktigt utslagna klämmer man på dem och då blir det en lite poff. Det behövdes inte så mycket för att roas när man var barn.

En lite ovanlig upplevelse blev det när Märta upptäckte överblommad ormrot. Från stjälken hade det växt ut små groddar. De var ljusgröna. När man tog lös den följde en liten grokropp med. Det såg ut som en liten nöt med ett grönt utskott. Ingen av oss hade sett det tidigare. Men det förklarar ju varför man ser så många ormrot på ett ställe. När groddarna släpper från blomman är de redan färdigbildade och kan rota sig på en gång när det når marken.
Nu tog vi bilen till hjälp för att förflytta oss till dagens höjdpunkt.

Purpurknipproten. Den är relativt sällsynt men just här förökar den sig år från år. Nu kunde vi räkna till 48 plantor. Några hade utslagna blommor.
Jag vet att någon tycker bilden är rörig men för mig var det en upplevelse att få fota underifrån och få det att se ut som en skog. Det var över 25 stänglar på plantan.
Nu hade vi tillbringat över 3 timmar med att njuta av den rikliga blomningen efter vägkanten och insåg att vi glömt att dricka kaffe. I Leni och Lars Oves trädgårdsmöbel sammanfattade vi dagens upplevelser. Vi var helt överens om att dagen varit mycket givande. Det är en lisa för själen att få njuta av växtligheten. Jag vill rekommendera en promenad efter vägkanten på en mindre väg. Floran är riklig och man slutar inte att förundras över allt vackert man får se. Blommor,gräs, fjärilar och inte att förglömma alla varitioner på humlor som finns.

Text och foto: Thyra Lundell