I smålommarnas värld. Vecka 26.

27 juni klockan 05.15 är jag åter på plats vid mina smålommar. Tjugofemte morgonen i följd.

Första ägget lades den 2 juni och dagen efter det andra. Normal ruvningstid är 26-27 dygn.

Nu har paret ruvat i 25 dygn. Spänningen är hög hos mig. Den ena lommen ruvar troget de två äggen.

Vid sjutiden kommer partnern hem från morgonens fisketur. Byter som vanligt plats med den ruvande.

Vid varje avlösning på redet vändes äggen med stor försiktighet.

Efter en stund ger sig den avlöste iväg för sitt morgonfiske.

Timmarna går. Morgonen övergår till förmiddag. Jag lämnar lommarna några timmar men är snart tillbaka. Vill gärna vara på plats när första ungen kommer ur ägget.

I väntan på detta händer det även annat kring tjärnen. En huggorm kommer simmande. Söker sig iland en bit från lommarnas rede.

Ormen utgör ingen fara för lommarna men upptäcks av skogssnäppan som har ungar på mossen och varnar med sitt titt-titt-titt. Både den och den nordliga gulärlans små ungar kan vara intressanta för ormen.

Det blir kväll. Jag ger mig av hem för att få sova några timmar.

Vid femtiden är jag åter vid lommarna. Något sticker fram under vingen. Kan det vara en unge.

Rätt gissat hälsar ungen. ”Nu är jag fri från skalet”.

”Hej mamma och hej Bengt”.

Vilken upplevelse för mig. Att på nära håll få vara med om denna fantastiska händelse. Att efter 26 dygn med stor försiktighet lyckas vänja lommarna vid min närvaro, blev jag nu rikligen belönad

Efter en halvtimme tar lommen bort äggskalen, troligen för att någon predator inte skall lockas till redet. Tar skalen i näbben. Dyker ner under vattnet och kommer upp utan.

Den andra föräldern kommer med fisk till ungen.

Vid första matningen av ungen missbedömer föräldern ofta storleken på matfisken. Den kommer då med fisk av storlek den själv brukar äta. Föräldern tar lärdom av detta och kommer nästa gång med fisk bättre anpassad för den lilles mage.

”Men pappa, hur ska jag få ner den stora fisken i magen. Den är ju nästan lika stor som jag”.

Efter ihärdigt trugande slinker fisken trots storleken ner i magen.

Nu när magen är fylld efter första måltiden är det tryggt att ligga intill mamma, gäspa stort och få sova en snutt.

När solen står som högst på den molnfria himmelen lyfter mamma lom på stjärten. Det andra ägget har spruckit. Endast en tunn hinna håller ihop det. Ett ivrigt pipande hörs från ungen i ägget.

En halvtimme senare visar sig ungen under vingen.

Under eftermiddagen upprepades förmiddagsbestyren med borttagning av äggskal och matning av lomparets två små ungar. Åter en lyckad tillökning för en fågelart som endast finns i c:a 1200

På återseende om en vecka.

Bengt L-ll.