Vandring med Ställbergsgruvagänget
18-05-28
I foajén samlades vi först för att höra om Kyrkstigen. Gunilla Eliasson var med oss via telefon och berättade. Carl Oscar pratade om vad vi kunde förvänta oss på vandringen till Djuptjärnen.
Skön vandring i solsken.
Vi stannade för att lyssna på Jonas, som läste ” balladen om stigarna i Västmanland” av Lars Gustavsson.
Väl framme vid Djuptjärn fick vi dricka och wraps. Meningen var att det hade blivit kolbullar, men eldningsförbud ändrade planerna.
Katja, Yvonne och Eric fixade maten. Gott var det.
Sen fick jag berätta om turerna kring renoveringen av Kyrkstigen, som nu har fasen att vi väntar på svar från markägarna. Vår vandring var i den delen av Kyrkstigen som är nära Ställberg.
Yvonne berättade vad som gjorde henne till en vandrare. Hur hon upplever livet in i naturen.
Många barndomsminnen – och hon är övertygad om att det är de skogsfinska generna som gör henne till en sådan naturmänniska.
Sanna berättade om sin mamma som hade passion för naturen och vandringarna. Hennes iranska pappa och hans släkt fick också vara med i de svenska skogarna och de lärde sig att tycke om dom.
Sara förberedde sig innan framträdandet.
Det blev en magisk stund när Xenia och Sara sjöng i skogen.
Lyssna här! Sång
Vi såg dem inte först, men hörde.
Efter musiken blev det tyst.
Som Carl Oscar brukar göra, uppmanade han oss även den här gången att bara vara tysta en stund. Det händer så mycket i tystnad.
Text och foto: Minna Roselli
Bild på mig: Erika Sigvardsdotter
