Utrotningshotade instrument

17-02-19
Vill man ha riktigt roligt och verkligen få sig en upplyftande kick, ska man gå och lyssna på Thomas Lundkvist, när han spelar. Han spelar dessutom på allt man kan tänka sig och en hel del annat också. Vad sägs om en bit näver, en liten urholkad hasselnöt eller varför inte en plastkasse från affären.

Thomas har samlat på sig en stor mängd gamla och unika instrument från olika tider och olika delar av världen. Han spelar på alla och han kan mycket om musikens utveckling från stenåldern och framåt.

Igår kväll hälsade han en mycket förväntansfull publik välkommen i Kopparbergs Tingshus och presenterade kvällens artist, nämligen Thomas Lundkvist.

– Ja just ja, det är ju jag själv, konstaterade han som om det var en nyhet för honom.

Sedan spelade och berättade han.

– Många gamla instrument är utrotningshotade. Ja, egentligen är alla instrument utrotningshotade, för de kommer och försvinner och byts ut av nya hela tiden. Förr var instrumenten ganska lågmälda och man spelade inomhus för en liten grupp människor. Numera spelas det från stora arenor där tusentals människor ska höra musiken och får se artisterna på stora videoskärmar. Men musik har man alltid sysslat med och man har hittat benflöjter, som är 40000 gamla.

Det första instrumentet för kvällen var den egna kroppen och Thomas är fenomenal på att få till det med mun, händer och fingrar. Sen fortsatte han med bl a. hasselnöt, näver, mungiga och vinare.

Historien vandrade vidare. Thomas spelade på panflöjter och klockor, stränginstrument av olika slag att knäppa på och stråkinstrument t.ex rebec, ett långväga instrument från medeltiden.

– Avarter av rebec finns överallt, sa Thomas och spelade bakvändvisan.

Så kom han till blåsinstrumenten. Marintrumpet från Sydtyskland som lät lite smattrigt av de lösa stallen, bladderpipa, en tidig säckpipa med urinblåsa från gris, och så klarinettliknande instrument av olika slag.

Krumhorn hade Thomas av tre storlekar, vilka lät lite olika och inte nog med att han spelade på dem ett och ett. Han tog alla tre i munnen och fick dem att samveka.

Publiken var synnerligen road.

Efter diverse andra instrument, även mekaniskt framvevande av Glada Änkan, spelade Thomas Sommarpsalm på psalmodikon och publiken fick sjunga till. Stora applåder förstås och ett litet extranummer.

Det blev riktigt livat i Tingshuset.

Dragspelet kom fram och efter en folklig visa la Thomas till lite fåglalåt med hjälp av en plastkasse.

Vem kunde ana, att allt kunde bli så fantastiskt. Det var synd att han fick tacka sig själv för framträdandet och ingen kom med blommor. Kopparbergarn hade gärna bidragit med en stor bukett om vi bara vetat.

Thomas visade och berättade även efteråt för den som ville veta mera.

Text: Inger Aftonljus
Foto: Björn Öringbäck