Utopia eller slutet på Ställbergsfestivalen

14-07-22

I lördags avslutades Ställbergsfestivalen ”Hope Tourist Center”, som pågick i tre dagar och nätter och som bjöd på många intressanta inslag av konstnärlig och vetenskaplig art.

I de flesta iscensättningar och musikinstallationer kunde åratals studier spåras som t.ex. i Sara Parkmans ”fäboland”, där hon berättade om kulningens och kvinnokulturens historia genom tiderna och tog fasta på detta inför en tänkbar framtid ur ett kvinnligt perspektiv på samhället, t.ex. utan krig och våld. Till avslutning lät hon flera vackra kulningar klinga ut över ställdalsskogen.

Andra prov på forskning och kreativitet visade Lisa Junghans i sitt arkitekturprojekt på databasis. Det handlar om att utnyttja orter och byggnader på landsbygden (här t.ex. vid Ställbergs gruvlav) för kommande behov av bostäder och infrastruktur.

Ännu en föreställning handlade om olika mineralers kristalliseringstillstånd, som visades genom smältning av wismut. (bild 028)

Eller som här en recitation av Malou Zilliacus med temat ”levande vatten”, som utspelades i dammen på en gummiflotte och i vattnet efter en sydamerikansk text.

En av konserterna genomfördes av Amina Hocine som sjöng stämmningsfullt zu elektonische Musik.

Till sist och efter många fler föreställningar som ofta pågick samtidigt samlades en grupp medarbetare med gäster i cafét på ”gräddhyllan”, en terass med härlig utsikt över Bergslagsskogarna.
Här diskuterades Ställbergsgruvans och därmed festivalens framtid såväl som svårigheten att få gensvar och besökare bland ortsbefolkningen, De flesta besökare är inflyttade eller gäster ”utifrån”. Slutledningen blev att det behövs mer än två korta sommrar och två festivaler för att nå en större publik i det avfolkningshotade Ljusnarsberg.  Men kanske finns just här fröet till en aktivare landsortskultur och politik baserad på den pågående klimat-och därmed följande samhällsförändringen.

Projektet att bo och arbeta omkring Ställbergsgruvan har prövats och kommer kanske att prövas igen. Det var vackert!

Text och foto: Monika Käller