Uruppförande av musikverk på Ställbergs Gruvor
2019-07-19
På fredag kväll uruppföres musikverket Vesper på Ställbergs Gruvor.
Vesper är en kristen sed som firades vid solnedgången eller klockan 18. Då var arbetet avslutat för dagen och man samlades för aftonbön.
Redan klocka 18 började publiken samlas på gruvbacken. De som ville kunde äta en lättare måltid eller dricka kaffe.
Tre utställningar finns att titta på och begrunda. Vatten, natur och ekonomi är temat för dessa.
Gruvbacken och matsalen fylldes med besökare. Förväntan inför kvällens konsert var stor. De flesta hade besökt konserter vid gruvorna tidigare och njutit av dess höga kvalitet.
Straxt för kl. 20 samlades alla framför receptionen. Enligt Erik Sjögren var det något mer än 110 personer.
Så var det dags. Uppkliven på en något vinglig stol hälsade Sara Parkman oss välkomna och gav en kort information inför kvällens konsert.
Dörrarna till f.d. maskinhallen öppnades. Från en stor scen mitt i salen hade Agnes Magnusson tagit plats med sin cello och Sara Parkman med fiol.
Efter en stund fanns också Ellen Pettersson på trumpet på podiet.
Någonstans ifrån kom en ton som lyfte musiken ytterligare. Det var Hans Berg som med sin synt fanns i vedhallen bredvid. Redan nu förstod publiken att vi skulle få en upplevelse utöver det vanliga. Sittande på träkubbar i den kala betongbyggnaden med många fönster förflyttades vi till en värld av musik
Så lotsades vi vidare in i konsertsalen, vedhallen. När alla hade tagit plats berättade Sara kort om vad vi skulle få höra underkvällen. Mycket av musiken var ny. Texter av KataDahlström och KG Hammar hade tonsatts.
Att försöka sätta ord på de musikupplevelser som vi lyssnare fick under kvällen är en omöjlighet. Musik blandat med dikter. Exempel på bredden av kvällens upplevelse är Saras kompositioner och en polska liksom en koral från Malung och Saras musik till sin farmors begravning. Stämningen i det kala betongrummet blev magisk. Ljussättningen mjukade upp på ett fint och diskret sätt. Vid ett tillfälle projekterades Sara och Agnes i svart/vitt på väggen bakom dem.
Sara bad om tystnad efter en spelning och det blev det. En lång stund.
För att få denna konsert att bli så hel fodras musiker med känsla och kunskap. En kort presentation är på sin plats.
Sara Parkman, spelar fiol, men är också kompositör och sångare. Hon kan konsten att spela fiol och sjunga samtidigt. Det mesta av musiken till förställningen har hon skrivit.
Agnes Magnusson, cello. Har flyttat tillbaka från Stockholm till Guldsmedshyttan.
Ellen Pettersson spelade trumpet och flygelhorn. Född i Stockholm men bor numera i Malmö.
Hans Berg från Rättvik spelade synt och komponerar elektronisk musik.
Deltog gjorde också den nybildade Hjulsjöbygdens kör. Verksam sedan i maj.
Konserten avslutades med allsång. Sara uppmanade publiken att resa sig och delta tillsammans med musiker och kör.
Dörren till maskinhallen öppnades.
Med kör och solister i täten förflyttade vi oss sjungande dit där kvällen började. En mäktig avslutning när drygt hundratalet sjöng tillsammans i det stora, kala rummet.
När musiken tystnade vidtog en lång applåd som inte ville ta riktigt slut. Musiker, kör, ljus-och ljudsättare fick alla sin välförtjänta hyllning.
Ute på gruvbacken igen kändes det som vi inte ville skiljas. Publiken stannade upp och pratade i olika grupper. Kvällens upplevelse satt kvar och alla ville behålla den så länge som möjligt. Den vackra sommarkvällen gjorde det möjligt att tänja på kvällen och dela intryck.
Kan inte sluta förundras över hur byggnader som förr var arbetsplats för gruvarbetare nu blivit hemvist för så fantastiska upplevelser. Superlativen vill inte räcka till.
Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell
