Ställdalens Naturstudieklubb går under jorden.
2015-07-07
En vacker sommarlördag samlades några av naturstudieklubbens medlemmar för den årliga sommarutflykten. Färden gick till Pershyttan. Ett vackert kulturreservat utanför Nora.
Vi började med att dricka kaffe och umgås en stund i den fina miljön innan vi började promenera i den välrestaurerade hyttmiljön och dess omgivningar.
Besökscentrum gav en bra översikt av gruvbrytning och hyttans funktion och dessutom information om Pershyttans historia.
Det stora vattenhjulet som drev stånggången imponerade.
Stånggången var år 1784 hela 600 m lång.
Den drev hissar och pumpar i gruvorna. Det fanns vändbrott på den så att flera gruvor kunde utnyttja kraften. I hyttan drevs blåsbälgar av vattenhjulet.
På 1930-talet ersattes vattenhjulet av elkraft.
Vattenhjulets kraft kom från vattnet i Smygarbäcken.
Vid restureringen har man använt sig av dåtida konstruktioner.
Det här sammanfogningen visar gott hantverk.
En dryg timme gick studerade vi hyttan och dess omgivningar.
Så småningom började det kännas i magen att det var dags för lunch.
Kalasexpressen intogs. Vi åt en mycket god lunch.
Fick trevlig service utav glad servetris.
Mätta och belåtna samlades vi för att få en guidningen i Lockgruvan.
Eje Livengård var en god och kunnig berättare. Promenaden gick där det tidigare legat räls. Med hjälp av två spår och en lina behövdes ingen mekanisk kraft. När en vagn stod uppe vid gruvan var den andra nera på hyttbacken. Man fyllde vagnen vid gruva med malm och släppte iväg den då drog den med hjälp av linan upp den tomma som var nere.
Smygarebäcken passerdes, där finns både bäcköring och flodpärlmussla.
Lockgruvan är den äldsta gruvan i Pershyttan. Redan på 1200-talet började brytningen. 1739 arbetade 15 män och 12 kvinnor nere i gruvan.
Vi gick på stadiga trappor ner i gruvan. Här var det bara 2 grader varmt.
Nedanför kunde man se arbetsmiljön för dåtida gruvarbetare med bl.a en ranglig stege. En episod som visar gruvarbetarnas situation berättades av Eje. På 1800-talet omkom en man i gruvan då han fick ett stenblock över sig. Bolaget betalde hans begravning. Den då 12-årige sonen fick ”förmånen” att överta faderns arbete.
Efter att ha intagit varsin glass åkte vi via Striberg mot Ställdalen.
Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell
