Ställbergsmaffian festar på Bångbro Herrgård.
2019-10-01
Med ojämna mellanrum intar Ställbergsmaffian Bångbro Herrgård.
20-25 personer samlas för att äta gott och ventilera minnen från sin uppväxt i Ställberg. Tyvärr hade några redan hunnit lämna festen när gruppfotot togs.
Den här gången började det lite extra festligt. Lindesbergskören ”Akleja” hade haft sin årliga träff på Herrgården och gav en liten konsert för ställbergarna. De sjöng bl.a. ”O klang och jubeltid ” av Benny Andersson. Sången handlar om livets olika skeden. Eftersom åhörarna har levt ett lång och rikt liv passade den perfekt.
Efter att ha ätit en god middag samlades man i salongen för kaffedrickning och prat om gamla och nya händelser.
Monica Bergström, Ingegerd Samuelsson och Åke Jacobsson njuter av kaffe och bakelse. Blommorna på bordet tillhör två deltagare som fyllde år.
Gunnar Åkerström hade arrangerat träffen och berättade för Kopparbergarn om Ställbergsmaffian.
De har alla nära relationer till Ställberg. Många är uppväxta där och dessutom fått sin inkomst från arbete i gruvan. Idag deltog 4 som var över 90 år, 5 som fyllt 85 år och övriga var över 80 år.
Gunnar presenterade Kerstin Jacobsson för mig. Hon och Gunnar är uppväxta i huset Kungsbacken. De har lekt och gått i skola tillsammans. Fortfarande ringer de varandra på födelsedagarna.
Gunnar var en av dem som tidigt flyttade från Ställberg men återkom till Ljusnarsberg efter pensioneringen.
Brodern Harry Åkerström lämnade också Ställberg några år när han arbetade vid Ställbergsbolaget gruva i Nordmark utanför Filipstad. Han är 96 år men har fortfarande ett skarpt minne. Som bevis på det sjöng han ”Gruvarbetarvisan” ett nyare skillingtryck med massor av verser som berättade om gruvarbetarens hårda arbete. Harry berättade också om hur livet kunde te sig när olyckan var framme. För cirka 70 år sedan fastnade han med en fot som vreds utåt i nästan 90 grader. Nere på sjukstugan träffade han syster Asta som resolut tog ett stadigt tag i foten och vred den rätt. Foten blev aldrig sig lik igen. Om Harry hade haft anställning i fyra år till inom Stenbeckkoncernen, som ägde Ställbergsbolaget, hade han och hans far tillsammans jobbat i 100 år för företaget. När han upplyste Stenbeck om detta och undrade om det inte kunde ordna jobb ytterligare 4 år så fick han till svar att inom affärsvärlden kunde man inte vara sentimental.
Britt Marie Fransson från Ludvika berättade om sitt liv som dotter till handlaren som drev byns Konsumaffär. När hon växte upp fanns det flera affärer i Ställberg.
Britta Andersson var uppväxt i samma hus som skribenten för Kopparbergarna bott i nästan 30 år. Hennes far hette Herbert Eriksson och drev affär i huset.
Britta berättade att Harry Åkerström hade sitt första arbete i affären Han var springpojke och körde ut varor till kunderna med cykel. På vintern var det spark eller släde s.k. drög som gällde.
Kopparbergarn träffade också en av Ställbergs gruvas första kvinnliga medarbetare. Ulla Björkman hon var tillsammans med Göta Karlsson hisskötare. Ulla berättade att arbetsplatsen fick anpassas med omklädningsrum och toaletter för dem. De hade ibland långa lugna stunder på jobbet så det blev mycket stickning och virkning.
Hon och hennes man Olle kom till Ställberg 1963. Olle och Harry har långa telefonsamtal ungefär en gång i månaden.
Britta Andersson hade skrivit en trevlig visa om Ställberg som sjöngs unisont.
Ingegerd Samuelsson och Åke Jacobsson sjöng med på melodin ”Carl-Gustav”.
Berättarglädjen var stor och två timmar försvann fort.
Handlardöttrarna Maj Britt Fransson
och Britta Andersson hade många trevlig och roliga minnen från barndomens Ställberg.
Kopparbergarn vill avsluta med Ställbergssången av Britta Andersson.
Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell
