Spelmansmusik i Finnfalls Bygdegård.

2025-06-21

Sista söndagen före midsommar har under många år spelmän samlats i Finnfalls Bygdegård för spelmansstämma. I år var det inte så många varken spelmän eller åhörare. Hörkens Kyrka firade 100 år samma dag så många drogs dit. Men vi som kom till Bygdegården fick uppleva mycket fin musik. Det serverades kaffe med hembakat bröd och smörgåsar.

Stämman inleddes traditionsenligt med ”allspel”. Då spelar deltagande spelmän låtar som spelledaren valt ut.

Sedan börjar ”buskspelet”. Enskilda spelmän eller i grupper spelas låtar som man gemensamt kan. Det är mängder med melodier som dyker upp bara genom att en spelman tar några toner.

Far och son Ohlström, Stephan från Åsmansbo och Nils Robert från Karlstad är väl samspelta. De har en stor visskatt att ta av.

Ljusnarsberg har haft många spelmän genom tiderna. Karl Gustav Karlsson ”Prästfalls-Kalle” och Carl-Erik Hartman är två av dem.

Men det finns spelmän idag också. Mats Lindström är en av dem. Han är inte bara en duktig spelman utan han skriver också låter som Gånglåt från Finnkullen som var en av allspelslåtarna.

Mats har tidigare spelat fiolen men nu har nyckelharpan blivit hans huvudinstrument. Hans nyckelharpa är byggd av Peter Puma Hedlund, kanske Sverige främsta spelman på nyckelharpa. Den är specialbyggd för att passa Mats. Instrumentet är väldigt vacker men kommer inte till sin rätt på bild.

Med på stämman var också Thomas Lundkvist från Spannarboda. Han hade en svepask med sig. Den innehöll små instrument. Det fanns ett gethorn, från Birka. Det hade bara två hål men Thomas kunde ändå spela en kort låt. I asken fanns fler små och mycket gamla spelbara instrument.

En mungiga fick också plats i asken. Den fick avsluta Thomas spelning. Kopparbergarn har hört Thomas vid att stort antal gånger och vet att han kan få musik ur det mesta.

Det blev en mycket fin dag med mycket bra musik och fina samtal. Färden hem mellan blommande diken gjorde att man kände att nu är det sommar. Det gäller att ta sig tid att njuta.

Text och Foto Thyra Lundell