News

Translate:

Flagcounter

Flag Counter

Väder

klart.se

Arkiv

Skaffa växthus 1

Skaffa växthus

15-05-04

Steg ett

Avena-120G_6

Foto: Hobbyväxthus.se Text:Björn Öringbäck

– Jag tycker att vi ska bygga ett växthus till våren, sa hustrun en dag i vintras.

Ja inte bara en dag kanske, utan snarare rätt så många, innan hon fick mig med på att åtminstone diskutera saken. Så vi diskuterade och jag lade fram många,i mitt tycke, sakliga argument mot att bygga ett glashus i trädgården.

– Det blir dyrt, sa jag bland annat. Tänk så mycket tomater vi kan köpa för de pengarna i stället!

– Det finns billiga alternativ, kontrade hustrun, och tomater är dyra, särskilt på vintern. Och vi kan odla paprika och chili och gyllenbär…

– ???

– Du vet de där gula små bären som ser ut som om de virats in i papper!

Nu är det så, att jag är ganska förtjust i physalis, och minst femton kronor brukar man få betala i affären för en liten plastkorg fylld med sådana. ”Fylld” var kanske fel ord förresten. Skalar man bort de där frasiga pappersliknande bladen, blir det som mest en handfull ätbart kvar i botten. Men inför möjligheten att hela sommaren dagligen få skörda dessa guldgula delikatesser lät jag mig ledas vidare mot…

Steg två

– Det behöver inte vara ett sånt där grönt, sa hustrun.

För den oinvigde kan väl färgvalet verka helt ovidkommande, men alla som bläddrat igenom de annonstidningar och broschyrer som på senvintern oupphörligt droppar ner i våra brevlådor vet, att gröna växthus är betydligt dyrare än de ”naturligt” aluminiumfärgade.

Hustrun vet, och hon vet att jag vet, så hon försökte helt enkelt beveka min ekonomiska (småsnåla) sida. Så där satt vi nu och bläddrade och såg på alla möjliga vackra modeller i olika prisklasser. Jag tittade mest på priset.

”Från 8995”, kunde det stå på prisuppgiften och även om det inte var direkt billigt, så var det i alla fall överkomligt, tyckte jag, för det fanns också sådana som kostade både trettio och fyrtio tusen. Men naturligtvis fanns det en hake! Priserna visade sig vara knutna till växthusets yta, och det minimipris jag nyss accepterat räckte bara till ett bygge, som skulle ha gett yngsta banbarnets kanin klaustrofobi om vi stängt in henne där. Kaninen alltså, inte barnbarnet. Jag var nära att ge upp, men så kom jag att tänka på gyllenbären, och samlade ihop mig för ett nytt försök, den här gången över Internet. Jag googlade på ”billiga växthus” och tryckte på Enter och inväntade resultatet.

Här ute på landet får man alltid vänta på att nästa internetsida ska laddas.

Överst på på sidan kom annonser för alla de dyra alternativen som jag nyss förkastat, och sen var det återförsäljare som sålde samma dyra växthus. Billigaste växthuset bygger du själv, stod det att läsa på en av träffarna! Jag blev först intresserad, men kom genast att tänka på en kompis som byggde ett av trä och byggplast för ett några år sedan. Han byggde av oimpregnerat trä för han vill ju inte ha en massa gifter i det han odlade. Så klädde han stommen med plastfolie. Plastfolien blåste sönder och trävirket ruttnade, och inte minns jag att han skördade några physalis, i alla fall fick inte jag smaka några.

Ny sökning: ”RIKTIGT billiga växthus”!

– Här! Nu börjar det likna något för mig! Utförsäljning! 10,8 m2! 4300Kr! Fri frakt! Bara ett fåtal kvar!

Någonstans i bakhuvudet glimtade en liten varningsskylt med texten ”Man får vad man betalar för”, och på nyheterna här om dagen varnades för nätbedragare, men ändå. Det såg ju bra ut på bilden! Och ibland får man lov att chansa. Jag beställde, betalade i förskott och väntade… – Ha ha ha! Nu trodde ni att jag varit allt för godtrogen och blivit blåst på mina pengar, men tji fick ni! Några dagar senare kom Schenker med två paket, ett från England och ett från Tyskland! Det var ännu full vinter, så det dröjde ett tag innan det var dags att ge sig på … steg tre (fortsättning följer endera dagen).

Text Björn Öringbäck

Kommentarerna är avstängda