Simon i Folkets Trädgård

2022-07-29

”Bara en gitarr till, då har jag fått det jag vill”

Lördagen den 23 juli, 2022. Dagen i Folkets Trädgård började med vernissage av utställningen ”Ogräs” och avslutades med härlig sång och musik av frilansmusikern, trubaduren, rocksångaren, vissångaren etc. Simon Stålspets. Med ackompanjemang av många olika instrument bjöd han på allt mellan fartfyllda låtar till skönt lugna visor. Varken han och ännu mindre publiken ville att det skulle ta slut. ”Ni kan få två till”!

Efter att vi alla i publiken njutit av den uppdukade menyn med korv med bröd och hamburgare med allehanda tillbehör samt kaffe och kaka med tillhörande drycker kunde vi luta oss tillbaka på våra caféstolar och låta oss underhållas.

Arno Wilting i publiken. Bakom honom Elin Hector
Arno Wilting, projektledare för Folkets Trädgård presenterar Simon Stålspets och passar också på att berätta att Folkets Trädgård nu var inne på sitt tredje år.

– Allt började som en gräsmatta som idag är en mötesplats, säger Arno och tillägger ”Å vilken mötesplats!”

Vilken mötesplats! Och nya kontakter knyts.

Simon inleder med ”Klara Cool” på gitarr, och vi hänger alla med från början.

Därefter framför Simon både egna, andras texter som han musiksatt samt andras låtar i en härlig blandning. Hans egen låt ”Gräshoppan” är nog inte så känd för publiken, men den instrumentala versionen av John Lennons ”Imagine” samt Lara´s Theme ur Doctor Zhivago spelad på klockor klingar skönt bekant.

Efter härlig medryckande bluegrass musik på mandolin blev det ett tvärt kast till schottis.

– Mera schottis, ropar Simon. Jag tycker att det skall spelas mera schottis i radion. Tycker inte ni det?

Och efter hans egna ”Mandolinschottis” kom Miss Li låten ”Instruktionsboken” och därefter ett stycke av en nobelpristagare. Dags för munspelet och kvällens låt av Bob Dylan.

–  Så underbart det är här, säger Simon när konserten går mot sitt slut. Har ni alltid det så här?

Svaret är onekligen ”ja”, och Simon lovar då att komma tillbaka.

På frågan hur många instrument han hade mig sig denna kväll, tittar han över scenen och säger.

– Jag vet inte. Jag vet bara att jag glömde några hemma.

Vi kan i alla fall räkna till 4-5 gitarrer, munspel, klockor och mandolin.

Simon samlar faktiskt på gitarrer. Det erkänner han och har till och med skrivit en låt om det där han sjunger ”Bara en gitarr till då har jag fått det jag vill, fallera falleri”

Simon avslutar sitt uppträdande med en egen ”färsk” tonsatt låt som han gärna vill prova på oss – ”Kärleken är störst” och då tittar solen fram.

Tack Simon och välkommen tillbaka!

Text och bild: Gittan Holmström