Silvergruvan med årets begiven-het

2026-07-27

Het för att det är dags för miltändning som den gick till förr, med namngivning och allt därtill. Tre herrar och en junior lyssnar idogt på Lena. Förklaring följer.

Nämnde Lena Helsing berättade utan manuskript på ett lätt sätt om dåtiden-nutiden-framtiden. Så var det dags för namngivning av milan. Milorna har haft kvinnonamn med undantag för två gånger när de har fått herrnamn. Men nu berättade Lena att det blir helt nytt. Det blir ett efternamn, nämligen: Fru Johansson.

Casper Nilsson, Dan Forsberg, Gilbert Gunnarsson och Sture Stenström inväntar vid milan på ögonblicket när det blir att ta fram Solstickan. Fru Johansson drog stickan mot plånet och då var det tänt för 41:a gången.

Den gamle (Dan) och nye (Casper) kolmilachefen konstaterar att nu har vi alla ett arbete dygnet runt i cirka tre veckor. Kallas kanske 24/7 X 3. Att en bild säger mer än tusen ord, stämmer inte. Detta skall upplevas på plats. Kolmilorna var grunden till Bergslagens framgångar att förädla mineraler ur olika malmer. Smältpunkterna för olika mineraler är stora. Silver under 1000 grader och koppar en bit över 1000. Järn kräver mer än 1500 grader för att få till en smälta. Hur många kolmilor fanns det i Silvergruvan för 100 år sedan kan man undra? Kolmilor och vedeldning. Fanns det någon skog kvar då?  

Leffe Palmroths, som är femlingar, underhåller den stora publiken. Foten är i luften men snart har han stampat igång. Om de spelade ”Köppäbävisan” bara för att jag från kopparbergarn kom förbi vill jag låta vara osagt. Men man vet aldrig. Vi (Leif och jag) lärde känna varandra för mer än 35 år sedan genom ishockeyutbildning. Han är fortfarande en riktig spjuver.

När det kurrar i magen som värst smakar kolbullar som bäst. I en synnerligen lång matkö väntade besökarna tålmodigt på sin tur. Hur många portioner som serverades är oklart. Fler än hundra men under tvåhundra.
Dessa två kom ända från Göteborg för att få återuppliva denna smakfulla begivenhet. Dags för bestick(ning) och swishning.

Nybyggda köket hade fullt upp. Det gick verkligen hett till vid stekpannorna. Mycket fett i pannorna så arbetet gick som smort.

Stekt fläsk och lingonsylt ingår i denna gamla klassiker. Det smakade ”mumma”, det vill säga mycket bra.

Så här såg det ut förr, på den gamla goda tiden. Var den så god? I dag har vi andra förädlingsmetoder.
Foto: Ulf Risberg/N. Kolmilan är från Nittälvsdalen 1982. Kolarna heter Holger Fransson Grängen och Arvid Eriksson Bergmästarbacken.
Avfotograferat från Jan Hedberg, https://www.skogsresor.se/

Även transportsektorn har förändrats. När gick den sista kolryssen (av ryssja) i våra trakter månntro?
Fotograf: Okänd.
Avfotograferat från Jan Hedberg, https://www.skogsresor.se/

Dan Forsberg sitter i den nya kolarkojan och är glad över att allt är igång igen och även att få lämna över till den nya ”kolarchefen” Casper.
– Du förresten, sa Dan. Kopparbergarn är välkommen tillbaka när vi river ut milan. Troligen om tre veckor men det kan ta mera tid. Fru Johansson måste svalna först. Annars fräser hon. Vi väntar vid vår mila tills du åter till oss vill ila.

Vi tackade för en mycket trevlig dag med många sanningar och eventuellt lite ljug. Som det skall vara när skogsrået är i annalkande kommande nätter för de som håller bevakningen.

Foto och text: Bo Kempegård,
men numera heter jag endast Kopparbergarn, när jag kommer hit. Det är en ära för en okunnig amatörreporter!

Länk: http://www.torpcirkelnsilfvergrufvan.se/milan.php