Samtal på Dansarbacken

2019-08-19
Kopparbergarn mötte Jonas Gren, poet, på Dansarbacken för ett samtal kring hans yrke.
Jonas och hans familj, hustrun Erika och dotter Edith, hade cyklat från Hörken dagen innan och campat över natten i tält.

Det var ett perfekt ställe för att möta Jonas på. Hans dikter handlar till stor del om natur och ekologi.
Stugan i Hörken är deras fritidsboende, annars bor de i Bagarmossen, Stockholm. Där är också Jonas född. Han har flyttat mycket under sin uppväxt. En av platserna var Kiruna. Där bodde han i 3 år och det var där han grundade sitt intresse för naturen. Det mattades av något under gymnasietiden men i 20-års åldern var det tillbaka. Han har sedan tidig ålder också varit intresserad av att utrycka sig i skrift och att läsa. Det ledde fram till studier i litteraturhistoria och sedan en journalistutbildning i Göteborg. Jonas arbetade sedan som journalist i fyra år men kände att han ville skriva om ämnen som intresserade honom. Det blev en skrivarkurs på Biskops Arnö.

Jonas har rest mycket. Jobbade och tjänade ihop pengar för att sedan spenderar dem på resor. En av dem gick till Australien.
De senaste åren har Kopparbergarn mött Jonas och hans poesi vid Ställbergs Gruvor. Att det blev så har med hans tidigare intresse för längdskidåkning på tävlingsnivå att göra. Då blev han bekant med Carl Oskar Sjögren som tillsammans med broder Eric upptäckte Ställbergs Gruvor och såg dess potential. Hösten 2012 inleddes arbete vid gruvan. Nu är det 11 personer som har skapat en plats för kultur med debatter, samtal, fantastiska konserter och vandringar i naturen där Jonas poesi blivit ett naturligt inslag.

Jonas har gett ut fyra böcker.
Den först heter ”Lantmäteriet” och kom 2014.
2016 kom ”Antropocen”. Det var då, jag som Kopparbergarns skribent, kom i kontakt med Jonas dikter. De berörde mig mycket eftersom natur, kultur och ekologi vävs in i varandra till en helhet. Utan det samspelet skulle inte vår vardag fungera. Jonas får med sin poesi läsaren att tänka efter och reflektera över sin miljö både nära och globalt.
2015 kom boken ”Överallt skall jag vara i centrum”.

”Dälden där den blommar” berör oss som bor i Hörken med omnejd lite extra. Under våren och försommaren 2017 bodde Jonas mycket i Hörken och samlade då material till boken. Han har använt många dialektala ord och begrepp som gör att den är speciell och vardagsnära. Naturen med dess blommor, växter och ljud känns så påtagliga och inger en förhoppning om att vi kommer att få behålla denna stora och viktiga tillgång. Jonas dikter fokuserar både på det lilla i naturen men också det stora universumet. Han får i sina dikter oss att förstå det viktiga sambandet. I sommar har foto-och diktboken ”Trösta mig humlemor” gets ut. Bilderna har tagits av Agneta Ekman. Både hon och Jonas står för texterna. Releasen skedde vid Ställbergs Gruvor.

Under våren har Jonas tillsammans med Sara Parkman, Samantha Ohlanders och Hampus Nore’n turnerat med föreställningen ”Nationalparken” från Jokkmokk till Lund. Grunden till handlingen i föreställningen är att världens äldsta träd Old Tjikko har dött och skall begravas. Runt det får man lära känna några speciella karaktärer och miljöer. Föreställningen innehåller mycket musik.
I början på året fick Jonas Gren ett stipendium av Natur och Kultur.

Radioprogrammet ”Naturmorgon” har också uppmärksammat Jonas och hans poesi. På eftervintern var det direktsändning från Hörken. Då fick Jonas möjlighet att citera en av sin favoritpoeter nämligen Verner Aspenström vars dikter till stor del är vardagsnära.

Det blev ett mycket intressant och tänkvärt samtal med Jonas på Dansarbacken, ett av Ljusnarsbergs smultronställen. Samtalet rörde sig kring vårt förhållande till och behov av naturen. Människans inställning till klimatförändringarna och vad varje individ kan bidra med för att vi skall få glädjas över vår flora och fauna.

Förhoppningen är att dottern Edith och hennes jämnåriga skall kunna njuta av naturen när de blir vuxna.

Miljön vi satt i under vårt samtal gav en bra bakgrund för den önskan med all ängsvädd och mycket fjärilar omkring oss.

Som avslut vill jag påminna om att Kopparbergarns läsare har bekantat sig med Erika 2015 då hon ”grävde ut” anslagstavlan i Kopparberg. Hon arbetar numera som forskare på Röda Korsets högskola.

Bilden här ger en liten fingervisning om att samtalet på Dansarbacken var intensivt.

Det var med många tankar och funderingar i huvudet som Kopparbergarn lämnade Jonas, Erika och Edith. Efter lunchen skulle de per cykel återvända till Hörken.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell