Korta nyheter

Flagcounter

Flag Counter

Väder

klart.se

Translate:

PRO till Seco Tools och Gysinge

PRO till Seco Tools och Gysinge

Onsdagar brukar vara resdagar för PRO och inget undantag för denna onsdag. Den som vanligt fullsatta bussen tuffade lugnt och stilla mot nya mål, som denna gång var lite annorlunda. Ingen var nog beredd på att det skulle bli en ganska jobbig förmiddag. Efter att Fru Fortuna gett oss chansen att bli miljonär stannade bussen mot ett staket som inhägnade en massa byggnader.
I en av dessa visades vi in i en jättestor matsal där tolvhundra man under några timmar kunde fylla på energi. Vi kunde äta macka, te och kaffe som vid den här tiden smakade bra. Men som i lumpen var det ingen längre rast utan vi blev påklädda gula besöksvästar. Telefoner och kameror låstes in i ett skåp eftersom det rådde förbud att i bilder föra deras affärshemligheter vidare. Som tur var är min kamera trasig så jag kunde inte ta några bilder från deras produktion. Det var en ganska jobbig promenad som tog drygt två timmar för att kunna se det mesta. Trevligt också var att Oskar M träffade sin son på ett av skiften.


De två guiderna var inte heller födda i farstun, men det kommer besök från hela världen så dom var proffs.
En annan grej, som jag tyckte var rolig, men som inte hörde till själva visningen utan är en mera privat upplevelse:
För ganska precis sextio år sedan fick jag mitt första jobb i Hällefors på en verkstad som tillverkade likadana borrkronor som Seco. Hur gick det sen då? Jo efter två år köptes Vulcanus , som det hette av SKF och tillverkningen flyttades över och efter ytterligare ett år köpte Hofors och sedan Sandviken och slutligen gick flyttlasset till Fagersta som än i dag tillverkar samma slags borrkronor.
Jämförelsevis kan jag säga att på min tid var det definitivt inte kliniskt rent som nu, här fanns inte ett dammkorn eller en oljefläck på golven. Jag fick en stor låda med borrkronor när vi avvecklade verkstaden. Det blev lite nostalgi här. Timmarna rusade iväg och vi kunde styra kosan mot det andra målet för dagen.
Det skulle bli spännande att se vart en del av våra medlemspengar tar vägen varje år, nämligen till PRO:s kursgård sedan 1982.


En stor skylt med namnet Gysinge dök upp. Ett ställe som vi alla hört talas om men få har besökt platsen. PROs Gysinge byggdes redan 1668 . Peder Swensson Prinz byggde en masugn. När sedan kompanjonen Anders Larsson Höök avled ärvde dottern Eva bruket och som det står styrde hon med kraft och myndighet bruket som tillverkade krigsmateriel. En kvinna med skinn på näsan.


Fram i modern tid gjorde Anders Diös ett klipp och köpte hela rasket för 100 riksdaler. Anders var snäll och sålde hela Gysinge till PRO även då till summan av 100 kronor. Om han gjorde ett klipp när han köpte så var det väl ett släpp när han sålde. PRO invigde kursgården 1982 och åtskilliga PROare har sedan dess gått på kursaktiviteter där. En aktivitet som vi provade var deras förträffliga mat som satt som en smäck. Alla var hungriga och kantinerna tömdes på innehåll i rasande fart.


När sedan Bosse lyckades med nåt som vi i flera år gått bet med , nämligen att ta en gruppbild framför bussen startade hemfärden. Ingenting mera hände, förutom att Bengan köpte upp hela lagret av bananer i en affär och delade ut till oss. Inte dum tanke alls.

Text så här i efterhand Leif i Nittkvarn

(Min kamera är trasig, så Bosse K:s bilder från samma resa får illustrera upplevelserna.)

Kommentarerna är avstängda