PRO-resa i augusti

17-08-28

För att avsluta veckan samlades pensionärerna från Hörken i norr och Bångbro i söder i en som vanligt fullsatt buss och drog ännu längre söderut .

Ett första stopp för att stilla kaffetörsten blev Örebros landmärke Svampen.

Alla traskade in

och efter femtiotvå meter upp i luften stod dukade bord med en macka och kaffe färdigt att förtära.

Utsikten över hela Örebro är överväldigande och som vanligt när vi är ute och reser hade regnet slutat och resten av dagen var det toppenväder.

Efter fikat slingrade sig bussen genom byggarbetsplatser och avstängda gator till den gamla delen av staden, nämligen Wadköping.

Där möttes vi av en ung kvinna, som måste vara den bästa guiden i Sverige. Hennes lugna och klara röst gjorde att man kunde skippa hörapparater och man såg på henne vad hon sa.

Hon guidade oss mellan de olika platser som man hört talas om.

Hon berättade om Cajsa Warg, så man kunde tro att hon stod inne i någon av de små bodarna. Jag har ägt hennes bok en gång i tiden, men nu får jag göra som Cajsa, nämligen att att taga vad man haver.

En annan profil, som jag tidvis känner mig besläktad med, hette Kronblom.

Han låg på sin kära soffa och snarkade, så det hördes ända ut på gården, medan Malin stökade vid spisen.

En timme med mycket trevlig information flög iväg och bussen äntrades, för att Christer skulle kunna ratta den bit som var kvar tills magen skulle få sitt. Lunchen skulle intagas i ett som det visade sig blomsterparadis. GodaRum hette platsen där alla blev mätta och kunde se på blomsterprakten.

Man brukar säga, att på en mätt mage sitter ett glatt huvud och det stämmer, för alla var på sprudlande humör. Snart nådde vi färjekön i den lilla hamnen i Hampetorp.

Hur Bengan kunde övertyga kaptenen på färjan, att vi skulle ha bussen med oss, får vi väl aldrig reda på, men vi kom med på bekostnad av några turister.

Färden tvärs över Vinön var bara fem kilometer, men men under den färden kunde vi övertala en bondmora att servera glass till alla och lottkungen kunde till och med kränga några lotter till helt okända innevånare på ön. Lite oro uppstod hos en del, eftersom sommartidlistan upphörde att gälla. Skulle vi få övernatta på ön eller inte? Men Christer hade full koll på läget, så det var egentligen bara en storm i ett vattengalas.

Färden drog vidare och vi passerade vägen till Kvarntorpshögarna. Det var ingen som orkade gå, eller också börjades det att längta hem,

men dagen var inte slut för det.

Invasion i den lilla butiken i Sköllersta gjorde att de kunde stänga med tomma hyllor.

När vi åkte därifrån, kom Christer med en ny överraskning, en gissningstävling om vart vi kom om vi åkte mot nordväst. Det var ingen som berättade att det skulle stå kaffe och smörgåsar där till oss.

Det blev ett besök hos Lindesbergs hembygdsförening för fika och för att se Lindesberg gjort i miniatyr av pensionärerna i Linde. En imponerande uppgift, som dom klarat med glans. Sen var det ju inte så långt hem och ett tu tre var bussen tom och dagen slut och jag tror att alla var nöjda

Nedtecknat och fotat Leif i Nittkvarn