PRO PÅ GUNGANDE HAV
2018-09-28
Dags igen att röra på sig. Otåligheten att ut och resa började göra sig påmind och när erbjudandet kom att korsa Ålands hav plingade det bara till.
Ganska snart kunde konstateras att bussen som vanligt blev till brädden fylld med sugna resenärer som ville juta av en dag med god mat och lite förströelse. Det enda orosmolnet var de olyckskorpar som talade om en storm som skulle förstöra allt om den inte lärt sig att när PRO reser så är det alltid bra väder. Så blev det även denna gång. Det enda som skulle kunna oroa inför resan var om oron i väckarklockan skulle fungera.
Tydligen gjorde den det, eftersom alla stod och stampade ivriga att stiga på bussen med färd mot öster. Det var ungefär samma rutiner som alltid med lotteridragningar och stort jubel vid vinst i ädel tävling med lustigkurren som kom invandrad från Vasselhyttan.
Efter en genomgång av hans frågesport går hjärnorna på högtryck och humöret på topp.Han heter Bo om någon skulle ha missat det. Vi kan säkerligen se fram mot ytterligare klurigheter
Utanför Enköping, även känd som Sveriges närmaste stad stannade vi för en morgonfika och där var det också byte av chaufför, för att följa reglerna om körtid och vila.
Caféets penningmaskin gick sönder redan vid första kunden och då kunde man ju hoppas på att dom skulle bjuda på hela kalaset! Men icke sa Nicke, på nåt underligt sätt lyckades dom få betalt av alla innan det bar iväg igen.
Ny chaufför, det var inte så att vi slitit ut den gamla, men hans tid var på något sätt ute, och sakta men säkert lotsade den nye oss igenom den största arkeologiska utgrävningen som genomförts söder om Uppsala. Vad hittade dom? Jo ett väldigt fint staket av sten!
Till slut var vi framme vid Kapellskär där det stormande havet enligt pessimisterna väntade på att få våra magar att vända ut och in på oss. Här kunde vi bara sitta och vänta på väderleksrapporten medans vi skickat iväg chauffören och vårt bästa vapen Solstrålen som tagit på sig uppgiften att företräda oss alla femtio så vi skulle slippa gå ut för att bli uppropade Hon svarade tålmodigt ja på alla upprop av namn och på köpet fick hon även tillståndet för att köra ombord bussen på båten. Så kan det gå när haspen är på och hux flux gick hissen till däcket med all näring att fylla våra tomma magar.
Tänk att allt blir som djungelns lag när det gäller att få en liten fiskbit eller gubbröra med nån sås. Kanske är det så att ingen har ätit på flera dagar. Varför så bråttom? Ovädret var i alla fall glömt för stunden.
Om någon tog nåt snedsteg skulle jag nästan tro att det berodde på att man kunde ta fel på alla kranar som gick ner i stora tunnor under bordet. Eller som en deltagare sa:
-Tur att jag tog med en doggybox, nu kan jag frysa ner av alla läckerheter och ha kvar ända till nästa resa. Ja är man om sig och kring sig så varför inte.
Några tappra satt kvar ända till personalen artigt påpekade att dom behövde lokalen till annat Efter det kunde man dra ner till dansbanan och skaka ner maten ordentligt felet var att dansskorna var hemma och kanske var det lika bra. Det hade ju inte varit trevligt att kanske läst rubriken på löpsedeln FET SVENSK MAN DRABBAD AV HJÄRTINFARKT PÅ ÅLANDS HAV särskilt som hjärtstartaren var inlåst på bussen. En del tillbringade tiden med att utforska taxfree och såg till att öka tyngden på bussen Andra lyssnade på musik och andra tävlingar. Plötsligt plingade det till och vips fick vi en timme till att spendera. Snart var vi inomskärs och kunde stiga ombord på bussen för hemfärd Solen sken så vackert och allt var lugnt. Jag såg ingen som var sjösjuk. Alla som varit pessimister slutade med det och började i stället redan tala om nästa resa.
Hemresan gled så småningom över i mörker så omgivningen kunde inte avnjutas riktigt så bra men det gjorde inte nånting. Oförtrutet ilade Bosse fram och tillbaks närmast som ett träningspass för att kolla så att mikrofonen fungerade och delgav en massa information till marken och ett evenemang efter.- Han tycktes också hört att nöjet varit på deltagarnas sida. Håll ögonen på anslagstavlorna det är fyra resor på gång.
Mätt och icke sjösjuk Text o Foto Leif i Nittkvarn