PRO fick lektion på Malungsmål

18-06-26

Åter en spännande utflykt till vårt grannlän. Den här gången bar det norrut.

På årets längsta dag samlades som vanligt en absolut fullsatt buss med en massa glada midsommarfirare för att uppleva lite annorlunda firande än som vanligt. Målet för det hela var Orrskogens fina folkpark. Det är inte bara dansbandsveckan som huserar där, utan i dagarna två framförs ett lustspel, om hur det kunde gå till med kärleken i dessa trakter förr i tiden.

Ett antal entusiaster framförde ett stycke från svunna tider om hur det kunde gå till. Eftersom Malung utan konkurrens är den mest berömda orten när det gäller skinnindustri så heter föreställningen inte helt oväntat Skinnarspelen. Det kunde lika gärna hetat ”Stjinnbracka ma lucku”, men mer om detta senare.

Vi backar bandet lite och efter en ordentlig stuvning av påstigande från Bångbro till Grängesberg, kunde den ansvarige reseledaren konstatera att det knappt gick att få igen dörrarna på bussen. Eftersom jag ändock kunde röra mig på bussen kunde jag intervjua de resande vad dom väntade sig av dagen. Några var pessimister och talade om att vi skulle få regn så det skulle inte bli bra. Frågan är varför dom ändå följde med

Jag slog vad om en tjuga att det skulle bli tjugo grader varmt och inte en droppe regn i Malung. Jag kunde inte låta bli att vara lite stöddig, när vi åkte hem efter en alldeles otroligt fin dag och det blötaste varit drycken till maten.

Vi backar en bit igen och lagom tills vi kom upp till Fänforsens vatten verkade alla vara kaffesugna. Sagt och gjort.

Vid Dalälvens porlande vatten dukade resekommittén upp ett kaffebord med hembakade mandelkubb och sockerkaka, en så kallad bussfika, som Bengan snott ihop på midsommaraftonen i stället för att lägga sju blommor under kudden.

Ingen blev utan och alla var belåtna. Två timmars färd ytterligare norrut och Malung passerades för att få en hum om hur det ser ut i omgivningen med alla skinnaffärer och en koll om Malungs största profil Vild-Hasse var hemma i Vallerås.

Eftersom jag arbetat i drygt tre år där uppe, kunde jag se en del bekanta som liksom de flesta arbetade i hemmet med att sy skinnprodukter som såldes i affärerna.

Det blev alldeles lagom tills tiden var inne för att gå till den sommardukade buffén inne på dansbana nr tre –

gissa om det smakade bra.

Och som kuriosa kan nämnas, att maten sköljdes ner med bland annat en lättöl från Kopparbergs bryggeri. Tillfälligheter eller….

Mätta och belåtna kunde vi inta våra platser i grässlänten för att invänta aktörerna,

men innan dom satte igång hade ett gäng ungdomar mannekängat med det sista skriket inom skinnklädsel.

Med mycket musik och sång började den långa och krångliga friarfärden med massor av dråpliga episoder för att välja friare.

Men som i alla sagor slutade allt lyckligt. BrusBritta fick med hjälp av Skinnmäster sin Per och alla fick stående applåder, när det hela var över.

Vädret var bra, pjäsen var bra, skådespelarna var bra, men allt kan inte vara i evighet, utan även detta tog slut och vi packade in oss i bussen för att vända kosan mot hemorterna.

När vi åter passerade Fänforsen kom en bensträckare väl till pass. Döm om min förvåning när en dam, okänd för mig, tog till orda i mikrofonen och tackade för att hon fick följa med.

Så småningom fick jag klart för mig att hon hörde hemma i Örebro och blivit rekommenderad av någon på PRO-disriktet Örebro, som sagt att vi var väldigt aktiva här i Ljusnarsberg. Att alla var nöjda med dagen kunde jag höra på sorlet som av naturliga skäl blev mindre ju fler som steg av och vinkade adjö.

Kom ihåg att anmäla Er till den gratisresa som slutar i Stora Kumlan med korv glass, Budapestbakelse med kaffe samt underhållning via Pepparn in memorial.

Anmälan senast 5 juli även om Ni åker egen bil, för att vi skall veta vad som behövs. Ring helst till Ingalill tack.
Observatör och foto Leif i Nittkvarn