Pilgrimsvandring.
2016-06-28
I fem dagar har några personer gått Pilgrimsvandring genom ett sommarfagert Bergslagen.
Det är tionde året som det arrangerades Pilgrimsvandring med utgångspunkt från Näsby kyrka. Tidigare har vandringen skett mellan kyrkorna i södra delen av kontraktet. Det här är första året som Pilgrimsvandringen även gick längre norrut. Ledare var Helena Björzen, komminister i Näsby församling. Hon är också med i den planeringsgrupp som ser till att allting skall fungera med bl.a. mat och övernattningarna. Dagarna börjar alltid med frukost och slutar med middag. Innan nattvila hålls en kort andakt.
Kopparbergarn gick med sista sträckan mellan Löa och Ljusnarsbergs Församlingshem.
Den 18 juni startade man i Näsby kyrka i Frövi. 14 personer gick första etappen till Lindesbergs kyrka. Det var vandringens längsta sträcka 2,3 mil. Varje församling utser sedan en person som planerar vandringen just där. I Ljusnarsbergs församling hade Birgitha Hermansson gjort ett mycket bra rekonoceringsarbete. Det var inga långa sträckor på asfalt och vandringen gick på icke trafikerade vägar och många vackra stigar.
I Lindesberg firade man Västerås stifts pilgrimsdag på söndagen genom att gå Lindesjön runt.
Måndagen fortsatte vandringen mot norr. Dagens mål var Guldsmedshyttans kyrka. Efter en god natt sömn och frukost fortsatte vandringen mot norr och Löa bygdegård där sista övernattningen skedde.
Onsdag morgon kl 7,30 var det dags för Kopparbergarn att ansluta sig till vandrarna. Birgitha, Herman, Helena och Anna-Maria hade tillagat en mycket god frukost.
Under trevligt småprat fick vi nytillkomna lära känna dem som gått tidigare etapper. När alla var lagom mätt breddes smörgåsar till raster och lunch. Kaffeflaskor och färskt vatten påfylldes. De som hade sovit över plockad ihop efter natten och Herman tog hand om bagaget och körde det till Kopparberg.
Efter en kort morgonbön kl. 8,45 ledd av kyrkoherde Carina Särnqvist, inleddes Pilgrimsvandringen mot Kopparberg.
Vi var 17 personer och en hund. En kort bit på asfaltväg ledde fram till en grusväg. Redan nu var det dags att lätta på klädseln. Vägkanternas rika flora beundrades. Ljuden från vardagen började försvinna. Efter någon kilometer kom vi fram till Branta Backen som inte slutade förrän i Rosendal.
En kort paus innan vi började knoget uppför. Efter pausen gick vi en längre sträcka i tystnad. Att gå i tystnad med sina egna tankar tillsammans med en grupp männsikor är en mycket meditativ upplevelse. Man är ensam men ändå många. Det blev tungt med någon kilometers uppförsbacke. Kopparbergarn, åtminstone skibenten, började fundera över hur benen skull bära ända till Församlingshemmet i Kopparberg.
Efter en stund fick vi se en plastpåse mitt i vägbanan. Dess innehåll var något förbryllande. Där låg nämligen en relativt nyfångad gädda!
Ännu en kort paus gav ny energi och snart var vi uppe vid Rosendal. Ett kort samtal med Barbro Resare gav också en stunds vila.
Nu var det slät mark att gå på och krafterna återkom.
Nästa mål var Södra Björkfall.
Det var dags för lunch.
En timme njöt vi av långmält samtal och ibland tystnad. Det var skönt att sträcka ut kroppen i grönskan.
En kort meditation hölls och vandringen fortsatte i tystnad. Några hästar tittade intresserat på oss från sin hage.
Efter att ha gått stig en stund kom vi fram till gamla Klotbanan. Förundrade gick våra tankar till dem som på mindre än ett år byggde järnvägen mellan Bångbro och Kloten. Det var bara handkraft som gällde i slutet på 1800-talet. På en del ställen fick man spränga medan på andra sträckningar fick stenmurar anläggas för att kunna få ut bredden på järnvägsbanken. Skribenten har några gånger åkt bil där men reflekterat mycket lite över arbetsinsatsen men nu när färden gick med hjälp av apostlahästarna var det annorlunda. Tankar hann ifatt och ögonen hann uppfattade detaljer.
Eftermiddagskaffet drack vi i Margareta Torstensson trädgård. Det var skönt att sitta i den lummiga grönska och vila benen inför sista etappen.
Vi fick gå tillbaka en kort bit eftersom vi inte ville störa när man skattade bikupor längre fram.
Nu började trafiken på R 50 göra sig hörd men fortfarande var vandringen utanför civilisationen och i tät grönska. Efter en stund gick vi under R 50 och ner mot Bånghammar. Nu började husen ligga tätt. Vandringen gick över delar av Finnkullen och elljusspåret. Så smånigom kom vi fram till Spelmansgatan och Lärkvägen. Jag tror benen kände på sig att de snart skulle få vila för nu gick det lätt att gå. Så fick vi då Ljusnarsbergs Församlingshem i sikte. Uppför trappan och snabbt byte till andra skor.
Inne i Församlingssalen stod en riklig buffe uppdukad. Kockar har fyra ungdomar från Syrien varit. Efter att kämpat i 18 km kändes det härligt att få sätt sig vid dukat bord och låta sig väl smaka.
Kontraktsprost Britta Landin hade åkt från Nora till Kopparberg för att ta emot Pilgrimsvandrarna. Hon delade ut diplom till de nio som gått vandringens alla sträckor.
Till dem hörde Birgitta Oskarsson från Spannarboda. Hon har gått alla 10-åren. Första året gick hom bara en sträcka men sedan dess har hon gått hela vägen.
Hela sträckan hade också Monika Ohlsson gått. Hon hade en personlig vandringsstav där årtalen och antalet kilometer från alla vandringar var inskurna.
Dagen avslutades med en kort mässa, ledd av Carina Särnqvist, i Ljusnarsbergs kyrka,
Skribentens mycket trötta och stela kropp fraktades till hemmet i Ställdalen. Men dagens upplevelse var värd den kroppsliga smärtan. Det gav en skön återhämtning från vardagens alla måsten. För några timmar fick man tid för egna tankar och funderingar. Dessutom fick vandrarna uppleva en vacker bergslagsnatur.
Tack till alla er som gjorde kringjobbet för oss som vandrare.
Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell
