På andra sidan länsgränsen.

2025-07-13

Naturstudieklubben samlade några medlemmar för en utflykt på norra sidan länsgränsen. När vi startade på Ahlstroms parkering kom det stora regndroppar på bilarna men innan vi lämnat Ställdalen var regnet över. Det sista på oss för den dagen.

Vi åkte mot norr. Försökte hållas oss på mindre vägar för att kunna hålla en låg hastighet och njuta av blommande dikesrenar.

I Gonäs svängde vi av vägen mot Ludvika. Nu bar det uppför i två kilometer.

Uppe vid Halvars tog vägen slut vid en fantastisk utsiktsplats. Nedanför oss låg nästan hela Väsman och Ludvika.

Med hjälp av kikare identifierade vi platser som Brunnsvik och Laggarudden.

Vi besökte Hitachis industriområde och Lyvikens handelsplats. Ett stort stenbrott blev föremål för gissningar var det kunde ligga. Bord och bänkar lockade till att ta fram kaffe och tilltugg.

Det regnade över Ludvika och vi hörde åska men på oss sken solen.

Så var det dags att hitta till Roths Äng. Här anlades en Engelsk Park utav Carl Edvard Roth, son till dåvarande ägare till den angränsande herrgården, Reinhold Roth. Tyvärr växte den igen men har nu börjat restaureras av Ludvika Kommun och Hitatchi, nuvarande ägare till herrgården.

På en stor parkering utanför en bangolfbana lämnade vi bilarna. En fin promenadstig tog oss från golfens ljud och en tät grönska omgav oss. Lite svårt att förstå att vi befann oss nästan i Ludvika centrum. Stora, gamla träd gav skugga och undervegetation var varierande och tät. För många ansedd som vildvuxen.

Kom fram till rabatter som kanske inte kan anses som engelska men växtligheten var frodig och färgrik.

En grillplats vid Väsmans strand inbjöd till paus och samtal. Vågornas skvalp mot stranden gav vila och avkoppling. Två änder kom simmande. Förmodligen var de vana att få mat av besökarna.

Vi vandrade vidare. Marie-Louise förundrades över blomprakten.

Växtligheten var riklig med massor av arter, både vanliga och ovanliga.

Även tistlarna fick plats konstaterade Leif.

Förklaringen till mängder av ”ogräs” kom lite senare med den här skylten.

På ojämna platser fanns det bänkar. Lage och jag tar en paus för att utreda nakenhavrens användningsområden.

Nästa gång kommer kaffet att få följa med på vandringen. Enligt en karta hade vi bara sett en liten del så det lockar till ett återbesök.

Även dikeskanten på gång- och cykelbanan tillbaka mot bilarna var kantad med rik flora som fångade vår uppmärksamhet.

Innan hemresan smakade en glass gott.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell